Göteborgsposten – 13 april 1870, sida 2

fsätta Då poliskonstapeln Rapp icke vid tillfället up ledes fört sig som det egnar och anstår en polistjenstem: hade samt onödigtvis i häkte inmanat ofvannämnde pe .615: soner, företogs i går i poliskammaren undersökni dock rörande detta förhållande. Rapp dömdes för s skaj visade bristande lugn vid ifrågavarande tillfälle e riI gå förlustig fyra dagars lön och tjenstgöringspenni ultså j gar. Då Rapp äfven vid föregående tillfällen vis edan j sig icke hafva iakttagit den hållning som en poli insttjensteman tillkommer erhöll han en varning, att f boframtiden vara mera på sin vakt, såvida han v otill avarstanna vid poliskåren. nes Andersson, som haft sin sofplats närmast intil Jönssons. Han anade derföre oråd och begaf sig u för att söka efter den försvunne ynglingen, hvilker are han genast fann stående nere å gården. Men ick af nog med att Jönsson återfann sin förlorade syster i son han hade äfven glädjen — såvida det kunde Ch s vara någon glädje för en morbror att finna sin SyK. 9 Penningestold från sosvande. I ett s.k. bon U dvarter i huset u:o 12 vid Kungstorget befut 151 no sig natten till sistl. Lördag 6 å 7 person se af torgresande allmoge och bland dessa äfven heman SÅN egaren Andreas Jönsson, från gården Soleryd i Ha lmUi land, hvilken var en af de första som vaknade råtmorgonen. Då han om aftonen efter bruket på stä anse ; let gått till hvila med kläderna på hade han haj dis i 295 rdr jemte åtskilliga handlingar hoplagda i e disbundt, hvilken han haft förvarad innanför sin påhaj 020 da väst. Om morgonen då hen vaknade var emel ht. i lertid hela bundten försvunnen, hvilket äfven va än i fallet med hans systerson, 16:årige ynglingen Johan i H i ed. sterson vara en tjuf — att hos denne återfinna alla casina handlingar samt 143 rdr 25 öre af de förlorade ill penningarne. Ä Ä Vid det med Johannes Andersson anställda förNS I höret berättade denne att han af hemmansegaren olPetter Olsson och kronobåtsmannen Lars Petter Hon äberg blifvit uppmanad att under natten bestjäla JönsP. I son på penningarne, hvilkas förvaringsställe de noga angäfvo. För att ingifva Johannes kurage att utföra stölden hade de supit om med honom på Fredagsafb. ton. För att så mycket lättare kunna utföra stölden hade Johannes utsctt sig sofplats tätt intill den mor1 brodern intagit för sin räkning. Så fort morbrodern somnat hade Johannes uppknäppt dennes väst och as tagit penningebundten. Tidigt på morgonen hade han på en vink af Iloberg gått ner på gården samt lagt en del af penningarne oräknade i en krubba i ir stallet. Kort derefter hade han sett Hoberg taga penningarne från gömstället. Hoberg, som tillika med Johannes Andersson blitvit häktad, påstod sig aldrig ha uppmanat Johannes att begå stolden om hvilken han icke egde någon annan kännedom än att han sett Johannes taga en del penningar från krubban i stallet och gömma dem i en gödselhögHobergs värda kompanjon Petter Olsson förnekade äfven all vetskap om stölden, men medgaf att han och Hoberg på Fredags afton låtit hemta bränvin hvarmed de förplägat Johannes Andersson. Polisöfverkonstapeln Gyllensvärd och poliskonstapeln Johnsson, hvilka häktat Hoberg och Andersson, berättade att H. först förnekat all vetskap om stölden, men hade sedan, på deras uppmaning erkänt att han visste det en del penningar voro gömda i en gödselhög. Han utvisade äfven stället, der ganska riktigt 151 rdr 75 öre återfunnos. Han påstod sig ha sett Johannes Andersson ditlägga penningarne. Då målet i Måndags företogs till behandling i poliskammaren voro dock deras uppgifter iföljd af någon outredd naturkraft och i olikhet med förut fullkomligt öfverensstämmande med hvarandra. Andersson som förut uppgifvit att Hoberg först varit den som uppmanat honom att begå stölden påstod nu bestämdt att det varit Petter Olsson som ledt saken på tal. Petter Olsson, som var kallad att närvara vid förhöret, hade icke infunnit sig hvarför han skulle efterspanas och inställas till förhöret vid rådhusrätten dit målet remitterades. Andersson och Hoberg införpassades till cellfängelset, hvaremot Hoberg på det lifligaste protesterade på den grund att han vore rvegare af jordagods. Förfalskning af revers. I början af sistl. Februari månad anmälde pantlånaren J. Olsson vid Torggatan att en hustru Lovisa Olsson från Halland sistl. nyårsafton infunnit sig hos honom samt begärt att få låna penningar på en revers af d. 10 December 1868 4 365 rdr 75 öre, utgifven af hemmansegaren Pehr Olsson med borgen af hemmansegaren Hans Olsson samt betalbar vid anfordran till ifrågavarande Lovisa Läarslötters man, kronobåtsmannen Johan Olsson Haga eller order. Då Olsson kände såväl utgifvarens som borgensmannens vederhäftighet lemnade han 20 rdr å reversen. Då emellertid reversen icke inlöstes i rättan tid af Haga eller dennes hustru vände pantlånaren Olsson sig till Pehr och Hans Ölssöner för att utfå sina 20 rdr, men erhöll af dem det svar, att de hvarken skrifvit sina namn å reversen eller egde någon den ringaste kännedom om densamma. Olsson anhöll med anledning deraf hos detektiva polisen att Haga måtte häktas ifall han infunne sig här i staden. Emellertid hade Haga af obekant orsak blifvit afskedad från båtsmanskompaniet, och då han icke hade någon utsigt att försörja sig å den ort i Halland, der han förut bott, begaf han sig jemte hustrun hit till staden samt bosatte sig i Gamlestaden. D. 10 d:s igenkändes Haga af en poliskonstapel, som fått vetskap om den hos pantlånaren Olsson af Hagas hustru belånade falska reversen, hvarför han genast inmanade Haga i häkte. Vid förhöret erkände Haga att han skrifvit såväl sjelfva reversen som äfven Olssönernas och vittnenas namn. Han hade användt Olssönernas namn emedan dessa, som förut varit hans rotehällare, voro kända som vederhäftiga för det belopp, hvarå reversen lydde. Då han skickade hustrun att belåna den falska reversen hade han för henne uppgifvit att han haft det ifrågavarande beloppet att fordra af Pehr Olsson, till hvilken han sade sig ha lånat penningar at det arf å 00 rdr som han fått med hustrun. Lovisa Larsdotter Ä. uppgaf att hon blifvit narrad af mannen på sätt 1 som denne berättat. De 20 rdr som hon erhållit ä att eversen hade blifvit använda till matvaror m. m. för hushållet. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådlusrätten och införpassades Haga till cellfangelset i så) ifbidan derä. me TR orm mr een — re Från Hafvudstad 2 7 jär ÅAiskilliva skennerggaa, oo, ET