Göteborgsposten – 13 april 1870, sida 1

— —— —— ————— sysselsättning i dess närhet och som lefva tillsammans liksom i en stor familj. De intaga alla sina måltider vid ett bestämdt klockslag och i samma sal. Om dvällarne råkas de i det stora allmänna rummet, the parlour, der de fördrifva ett par timmar med förtroligt samspråk, sång och musik. Ett fortepiano saknas aldrig i denna sal, och nästan alla förstå de att hamra derpå, men deremot får nan högst sällan höra någon som med någon mera utbildad kunskap och känsla trakterar detta instrument. De af hyresgästerna som icke äro roade af fruntimmerssällskap, uppehålla sig i utskänkningsrummet, der de läsa tidningar, dricka whisky och spela schack eller dam, allt under det de intaga de mest sjelfsvåldiga — jag vill icke säga beqväma — ställningar med benen på en stolkarm eller, ännu hellre, på bordet. Jag har en bekant från Greuna som bor på ett dylikt hotell och hvilken tyckes hafva synnerligt lätt att taga efter sådana der fagoner. Tycker Just hvad de beskedliga Grennaboarne skulle göra stora ögon om de finge se kamraten, der han sitter om aftnarne bland en mängd af amerikanare, med det ena benet på en stol och det andra utsträckt öfver hela längden af ett bord! Nu återstår mig att omtala ett tredje slag af hotell, der man är mest hogeneradmen der ingen gerna bor längre än han benöfver. Litet eller intet hemmastadd och kännande bördan af min nattsäck tung nog, samt dertill hafvande ett par besvärliga runners af den frejdade tyska nationen i släptåg, tog jag vid ankomsten till Newyork min reträtt in i det första hus vid West street utanför hvilket en skylt lockade mig med ordet lodging, och der jag, efter att hafva öfverenskommit om priset för ett ensamt rum öfver natten, inlemnade nattsäcken mot erhållande af ett kontramärke, hvarefter jag begaf mig ut för att uppsöka ett par bekanta. Vid återkomsten kl. 11—12 nattetid blef jag at en drucken karl förd 4 trappor upp och insläppt i ett livet kyffe, hvars hela möblemang utgjordes af en säng och en kommod och i hvilket dagern insläpptes endast genom en liten i muren ofvanför dörren anbringad öppning. Rummets bredd var icke öfver 3 och dess längd högst 6 alnar. Någon eldstad fanns der naturligtvis icke; dock hade jag nog dem, som höllo mig varm i sängen... Följande dagen flyttade jag, efter anvisning af en svensk, till Paiges Hotell vid hörnet af West och Spring streets. Detta hotell, troligen bvad utrymmet beträffar ett af de större i Newyork, är kändt för ett billigt pris och jemförelsevis god mathållning. Det upptager fem våningar och innehåller öfver 100 rum, hvilka uthyras mest åt resande som anlända till de alldeles derinvid belägna sernvägsoch ängbåtsstationerna. Men eburu anordningarna i detta hotell äro så mycket som möjligt öfverensstämmande med billiga anspråk, anses detsamma, såsom beläget i en illa känd trakt invid hamnen, icke fullt lämplig att hysa sig in i. Också kan man icke undgå att genast vid inträdet i sitt sofrum intagas af en obe haglig känsla, framkallad af en på dörren uppklistrad tryckt notice, af hvilken man uppmanas att innan man går till sängs väl rigla dörren, som, rigeln oberäknad, är försedd med två lås; vidare ålägges man att aldrig hafva penningar eller Åoaluables förvarade i rummet; och slutar denna notice med ett öppet tillkännagifvande, att såvida dessa stadgar icke noga efterföljas, vill hotellets ogare alldeles icke ansvara för den resandes lif eller egendom. Dina penningar, läser man, får du mot fullgodt qvitto deponera på hotellets office och dina öfriga effekter blifva, om du så önskar, förvarade i magasinet. Jag är öfvertygad om, att de flesta till här upprepade försigtighetsmått iakttaga ännu ett: att hafva en revolver gömd under hufvudkudden; ty utan åtskilnad erhåller här hvar och en som anmäler sig och är villig att på förhand betala sin atgift, ett rum öfver natten. Hvilken tid på dygnet som helst, hel eller trasig, rusig eller nykter och med eller utan baggage, blir han då likaväl emottagen. Under de 14 dagar jag bodde i detta hotell, från hvilket jag, en gång inkommen, icke brydde mig om att flytta, ötverraskades jag af att tvenne morgnar finna dörrens ena lås öppnadt utifrån — om af en som ej bittat till sitt eget rum, eller af någon annan, är svårt att afgöra — men föröfrigt lefde jag der ostörd. När jag talar om hoteller kommer jag att tänka på att jag en dag passerade förbi det, hvari den unge prins Arthur för tillfället sdwpw .... 0 22