Göteborgsposten – 12 april 1870, sida 1

— — — — —————————— mun, yttrade mairen sakta till instruktionsdomaren. Jean Bertaud hörde anmärkningen och smålog. — Det är sannt, svarade han i retsamt ironisk ton, jag har utan tillåtelse dödat mer än en fasan för hr mairen. Hr Courtois ögon lyste af vrede, han satte värde på sina fasaner. — Men det är skilnad på att döda en menniska och en fasan, fortfor den gamle tjufskytten, och Gud vare lof så länge jag har ett giller i skogen... Det blef nödvändigt att ålägga honom tystnad. På instruktionsdomarens uppmaning berättade han tydligt och noggrannt i afscende på tiden morgonens äfventyr; huru han satt sig emot att omtala saken, sonens envishet att vilja det. Han förklarade orsaken hvarföre de talat osanning. Der förekom åter kapitlet om antecedentia. — Jag är bättre än mitt rykte, var säker om det, sade Bertaud, och det är ej många som kunna säga detsamma. Jag känner karlar och isynnerhet fruntimmer — han betraktade härvid hr Courtois med en egendomlig blick — som om jag ville sqvallra! ... Man får se mycket saker om man går ute nattetid ... Men jag säger ingenting, jag. Man sökte förmå honom förklara sina häntydningar, men förgäfves. Då man frågade honom hvar och huru han tillbragt natten, svarade han att sedan han klockan tio lemnat krogen, hade han gått att lägga ut några giller i skogarne vid Laupråvoir, och att han framemot klockan ett gått hem och lagt sig.