Göteborgsposten – 8 april 1870, sida 1

men hans ansigte uttryckte ingenting annat än djupt lugn. Han berättade denna historia på swmma sätt som han skulle ha berättat hvilken annan som helst. — Jag får bedja er fortsätta, min herre, återtog hr Domini. — Ack! återtog hr Plantat, ingesting varar i evighet här på jorden, ej ens sorgen: bättre än någon kan jag säga det. Efter de första degarnes tårar, efter den häftiga förtviflan följde hos grefven och hos m:me Berthe en förnuftig sorg, derefter en stilla melankoli. Och ett år efter Sauvresys död, gifte grefve de Tremorel sig med hans enka ... Under denna temligen långa berättelse hade mairen i Orcival upprepade gånger visat stor otålighet. Slutligen höll han ej ut längre. — Detta kan man åtminstone kalla noggranna detaljer, utbrast han, så noggranna mun gerna kan tänka sig dem; men jag frågar om de fört oss ett steg framåt i den vigtiga sak hvarmed vi alla sysselsätta oss, nämligen bemödandet att upptäcka grefvens och grefvinnans mördare? Hr Plantat fästade vid dessa ord på instruktionsdomaren sia klara och djupa blick, liksom för att läsa i hans aldra innersta. — Dessa detaljer ha för mig varit nödvändiga, svarade hr Domini, och jag finner dem mycket klara. Deder mötena i hotellet ha en viss vigt; man kan ej så noga veta till hvilka ytferligheter svartsjnkan kan leda en qvinna. Han tystnade hastigt, utan tvifvel sökande en antag