Göteborgsposten – 7 april 1870, sida 2

hade neml. enats om att utbedja sig kejsarens tillåtelse till att upplösa de landtdagar, hvilkas deputerade lemnat riksrådet, och att af kejsarens svar låta sitt qvarblifvande vid embetet bero. Kejsarens svar måtte ha utfallit vägrande, ty ett telegram har meddelat att ministeren begärt alsked och att Potocki fått i uppdrag att bilda ny minister. Grefve Potocki är polack och var en af de trenne ministrar, som för ett fjerdedels år sedan afgingo, derför att de icke kunde genomdrifva sin fordran om eftergifter till de icke-tyska nationaliteterna, och hans utnämniag till premierminister skulle således beteckna ett omslag i den hittills följda politiken. Under debatten om adressen tog rikskansleren von Beust bestämdt parti för de aftridda ministrarne, hvilkas försonliga tendenser han framhöll i motsats till den motståndspolitik, som representerades af Giskra och Herbst, och han tillrådde majoriteten att genast taga i tu med lösningen af den uppgift, som minoriteten ställt i förgrunden, neml. att åvägabringa ett sådart tillstånd i den cisleithanska rikshälften, att alla nationaliteter anslöte sig till författningen. De ministrar, som qvarblefvo vid rodret, afgåtvo visserligen ett allmänt hållet löfte härom, och detta löfte fann genklang i adressen; men tyskarnes supremati ville de ej afstå ifrån, och till den farliga opposition, som härigenom framkallades i riksrädet, kom ytterligare split inom sjelfva ministeren, i det Giskra begärde afsked. Genom polackarnes och sydslavernas sista demonstration att lemna riksrådets dep.-kammare har denna, som enl. författningen skall bestå af 206 medlemmar, minskats till 128 medlemmar; detta antal är visserligen tillräckligt, för att man skall kunna fatta beslut, men det är i praxis nödvändigt, att kammaren städse är fulltalig. Dertill kommer att den qvarblifna delen af dep.-kammaren med mycket tå undantag endast representerar de tyska provinserna, hvaraf följden snart måste oli den, att författningen skulle gå sönder, emedan dess förutsättning är en gemensam representation för alla de cisleithanska provinserna. Af wienertidningarne synes, att polackarnes demonstration väckt den största törvirring och att man var beredd på nu inträffade lösning. Åtminstone rådde det så godt som blott en mening om, att det tyska partiets plan om att utskrifva omedelbara val 1 de missnöjda provinserna omöjligen skulle kunna genomföras, emedan ett sådant steg endast skulle ba till följd, att de icke-tyska nationaliteternas opposition mot författningen komme att antaga en ännu mera förbittrad karakter. Det skall ur folkfrihetens och den politiska jemnvigtens synpunkt bli at stort intresse att se utvecklingen af denna författniogsfråga, vid hvilken vi fästa en synnerlig vigt, dertör att, såsom förut påpekats, så mycket beror tor Europa ar Österrikes maktställning och denna återigen i väsentlig mån beror deraf, att enhet kan på folkfrihetens basis åstadkommas mellan de sinsemellan likställda nationaliteterna i Österrike. I ett visst samband med denna Österrikes maktställning står, såsom vi äfven förut antydt, den antipreussiska rörelsen i de tyska sydstaterna, f. n. yppande sig i folkets motvilja mot att underkasta sig de militärbördor, Preussen vill pälägga detsamma. I trots at konungens vid ministerskiftet visade räddbåga tör att bryta med det preussiska Åtrycketuar Baierns deputeradekammare verkligen företagit betydande nedsättningar i de utomorlentliga militära bevillningar, som regeringen begärt. I st. f. 3,655,000 gulden till 100,000 Werdergevär beviljades enstämmigt endast 2,473,000 gulden till 75,000 gevär, och en del andra poster blefvo äfvenledes nedsatta. Kammaren utströk helt och hållet de begärda summorna af 150,000 gulden till intanterikanover, 304,000 gulden till landtvärnets utrustning och 20,000 gulden till upprättandet af en skjutskola. Till byggandet af kaserner hade regeringen äskat 964,000 gulden, men kammaren beslöt med stor majoritet att nedsätta detta belopp till — 14,000 gulden, derför att antalet at de soidater, som stodo under fanorna, ovilkorligen borde minskas och de närvarande kasernerna då skulle vara tillräckliga. Äfven bevillningarne till fästningsanläggningar nedsattes, och sedan dessa ändringar i de särskilda posterna beslutats, blef hela förslaget enstämmigt antaget. Regeringen förklarade, att hon tänkte upphäfva Landau som fästning, men att Baiern ej kunde ensam härom besluta, dels derför att det var bundet genom fästningskonventionen, dels derför att alla tyska stater ännu äro medegare ill fästningsmaterieleu. Man kan ej förunadra sig öfver, att den baierska deputerade kammaren tillbakavisat regeringens militära anslagsfordringar, ty ofvanstående siffror angifva obestridligen, att Baiern skulle genom dem kouma att utsugas och förvandlas till en ordentlig kasern. Bairarnes motstånd skall kanske ändock komma att bli gagnlost och Preussen att triumfera. Onekligt är neml., att Baiern har ett vigtigt stöd mot Preussen i Frankrike, IFars I raftiga n5alitik hällar h. B;emarsÄ