Göteborgsposten – 7 april 1870, sida 2

— Hade hr och fru Sausresy inga barn? frågade instruktionsdomaren. — Nej, min herre, svarade mairen. Hr Plantst fortfor: — Gränslös var grefvens och den unga enkans sorg. Hr de Trmorel tycktes isynnerhet vara alldeles förtviflad, han var liksom vansinnig; också beslöt han sig för en lång resa. Enkan stängde in sig och lät ej öppna sina dörrar för sina aldrabästa vänner, ej ens för damerna Courtois. Då grefren och madame Berthe åter visade sig, kände man knappt igen dem, så förändrade voro de. Hector isynnerhet såg ut som om han under sin tjugo dagars bortovaro blifrit tjugo år äldre. Skulle de hålla den ed de svurit vid hr Sauvresys dödssäng, en ed som alla menniskor kände till: Detta var en fråga som ofta framställdes man och man emellan med ett intresse, som motsvarade den djupa saknad man kände efter den aflidne, en man som verkligen förtienade denna saknad. Grefven hade vid sin återkomst ej tagit in i Valfeuilly. Lydande konvenansens lagar, hade ban i Eory hyrt sig en paviljong och bodde der med en enda domestik. Han tillbragte en del af dagarne hos grefvinnan, dinerade i slottet och drog sig tillbaka klockan elfva på aftonen. Instruktionsdomaren gjorde ett tecken åt hr Plantat att göra ett uppehåll. ( Forts.)