Göteborgsposten – 6 april 1870, sida 2

TUUUT, ehnuru der ar logga trolgt, emedan det är bekant, att kejsaren haft honom hos sig samtidigt med Ollivier, då slutligt afgörande träffades. Mellan alla dessa partiskär skall regeringen nu lotsa sig fram. Värfvet är svårt, men ministeren Ollivier har med sig patriotismens och hofsamhetens kompass, och vi hoppas derför, att den må lyckas i sitt uppdrag. För Europas frihet och utveckling beror deraf mycket. Den komitt, som nedsatts för att undersöka handelsflottans ställning, tänker gå grundligt tillväga i sitt arbete. Den skall besöka de förnämsta hamnarne, såsom Havre, Nautes, Bordeaux och Marseille, för att på stället göra sina undersökningar. Mot de anklagelser, som på sista tiden höjts mot det skick, hvari hr Haussmann, lemnat Paris finanser, ermras nu med fog, att han sjelf, medan han ännu var Svineprefekt, begårde att lagstiftande församlingen skulle granska hans räkenskaper. Pater llyacinthees, eller rättare hr Loysons, nya tidning La Concorde?, har nu börjat utgifvas. Den innehåller en ledare, som börjar sålunda: Den katolska trons välde har alltid bestått och består ännu i enigheten mellan påfven och biskoparne, det uppenbarade ordew vittnen och domare. Prof. Tardieu vid Ecole de Medecine, som i Tours afgifvit ett för prins Pierre Bonaparte gynnsamt intyg, har dertör varit utsatt för våldsamma demonstrationer af studenterna. Han har sökt förklara, att han helt enkelt gifvit medico-legalt betyg, hvilket ingenting hade att beställa med politiken; men det har ej hulpit, och Tardieu har trenne olika gånger måst afxäå från försöket att hålla föreläsningar. Man berättar i Paris att en adjutant anländt till prins Pierre i Auteuil från Tuilerierna och uppmanat honom å kejsarens vägnar att lemna Paris. Men prinsen skall ha stoppat handen i fickan och svarat adjutanten i ett språk, som denne helt säkert icke skali återgifva för sin herre. Prinsen gör, säges det, anspråk af sin kejserl. kusin på 20 mill. fres, hvilken summa Napoleon I lemnat sin broder Lucien, Pierrees far, men som den nuvarande kejsaren förskingrat. Det låter apokryfiskt. Mellan Jerome David, som häromdagen presiderade i lagstiftande församlingen, och Jules Favre har en duell varit nära att utbryta. Saken blef dock bilagd. Man utströk neml. ur det osficiela kammarreferatet de ställen, i hvilka Jules Favre kallades skolmästare. Vicomte de Meaux, Montalemberts svärson, är s. n. sysselsatt med samlandet af sin svärfars bref och outgifna arbeten för att föranstalta en fullständig upplaga af hans samlade verk. Ett handelshus i Marseille har af intödda höfdingar på Arabiens kust inköpt en jordstråäcka, som ligger midtemot Perim och sträcker sig hela sex mil inåt landet. Faktorier och nederlagsplatser skola här anordnas. Trafiken på Suezkalen tilltager alltjemt. Ledru-Rollin är ännu qvar i Paris, der man söker förmå honom till att uppträda såsom kandidat för Rhonedepartementets tredje valdistrikt. Hr Blum, Chåtelet-teaterns sekreterare, har afrest till Guernsey, för att underhandla med Victor Hugo om uppförandet af denues drama Torquemada. En massa nya häktningar ha gjorts, hvilka antyda att rättegången angående en sammansvärjning mot statens säkerhet hotar att taga en allvarsam vändning. Antalet under sista dagarne häktade uppgår till 25, till största delen arbetare. Hufvudpersonen är en d:r Fournier, med hvilken den bekante forne f lkrepresentanten. — Ferdinand Gambon och Felix Pyat plägat flitigt umgänge. Förutom Pyat, Mazzini och Blanqui, är den nyligen från Frankrike utvisade spanske republikanaren Paul y Angelo nu äfven invecklad i sammansvärjningen. Det franska kavalleriet skall nu erhålla revolvrar med sex pipor och 200 stegs skottvidd. Franska regeringen har nu förehaft frågan om, hvilken ställning som skall intagas efter emottagandet af svaret från Rom på utrikesministern Darus depesch. Detta svar utgör ett fullständigt oktavband. Första delen deraf sysselsätter sig med beviset, att påfven har rätt att vägra furstarnes representanter ullträde till mötet; den andra delen deremot låter förstå, att påfven ej har någonting emot att träda i underhandlingar rörande denna punkt. Det är bekant, att han vill lemna bifall till emottagandet af ett franskt ombud, ifall franska regeringen anförtror detta uppdrag åt kardinal de Bonnechose, en at ledarne för den franska ultramontanismen. Franska regeringen som förutser den absoluta gagnlösheten af någon vidare diplomatisk kampanj med kardinal Antonelli, skall hafva beslutat att ej aftärda någon svarsnote till Rom, och sannolikt är, att ej ens marquis de Bonneville kommer att under mötet återvända till Rom.