Göteborgsposten – 6 april 1870, sida 2

2 Y Från Utlandet. Ar det mycket ärofullt att vara en af de styrande männen i Frankrike, så är det för visso äfven mycket besvärligt. Detta får Ollivier nu erfara, i der han på alla håll kringrännes af luwigörer och visa, hvilka vilja ha sakerna etter sitt hufvud och icke kunna förmås att böja sig. I lagstiftande församlingen vill man rent af bryta mot författningen. Denna säger, att församlingen ej tår diskutera författningstrågor, utan tillhör detta senaven. Nu är det visserligen sannt, att detta monopol kommer att fråntagas senaten, enligt den nya senatkonsultan, men ettersom denna innu icke är lag, så qvarstår förbudet i författningen. Det oaktadt har hr Gråvy begärt rättighet att tå interpellera i lagstiftande församlingen regeringen ang. fortattumgen. Regeringen har motsatt sig detta, och Ollivier har på ett möte med venstra centern rent ut förklarat, att ministeren måste atgå, om interpeliationen antogs. Detta har verkat, och lär man i Söndags beslutat häri understödja ministeren. Saken förevar i Måndags, då lagstiftande församlingens majoritet antagligen tillbakavisade interpellationsbegäran. Å en andra sida angripes regeringen, derför att hon böjt sig för kejsarens önskan och låtit paragraferna i författningen om kejsarens rätt att vädja till folket genom allmän omröstning rörande densamma qvarstå. Man ser neml. häri en fara för, att kejsaren skall vilja begagna sig af den allmänna omröstningen vid uilltälle, tör att, likasom år 1852, genomdrifva reakwuonära beslut. Ett tredje parti utsar bittert, derför att regeringen gått in på att låta hela senaten utses af kejsaren. Man vill att åtminstone en del derat skall framgå genom val, medelbara eller omedelbara. Till dessa missnöjda lär atven prius Napoleon höra, hvilken skall nafva på senare twden skiljt sig trån ministeren Ollivier, några säga derför att denna borttagit bestämmelsen om hans regentskap, i händelse kejsaren skulle dö under sonens minderårighet. Ytterligare ett tjerde parti beskyllar regeringen för förfatiemngsbrott. 1852 års törrattning bestämmer neml., att alla förandringar i grundvalarne för törtattningen skola underställas allmän omröstning. Nu menar man, nowlörda, utan av hafva förut vädjat til folket. Partiet fordrar dertor, alt senatskonsultan skall först understallas tolkets omröstning, innan den fär bli lag. Det är de reaktionära, ultra-imperialisterna, som framkomma med dessa fordringar; bland dem nämnes äfven