— Hvilken olycka! utbrast Piilippe, man har säkert mördat dem begge två! Betjenterna, hvilkas utseende förrådde att de druckit en hel mängd välgångsskålar för det nygifta paret, blefvo i plötsligt nyktra då de hörde dessa hemska ord. i Hr Courtois tycktes gifva akt på den äldre Bertauds hållning. — Ett mord! mumlade kammartjenuren; ah, penningarne! Man har fått veta... — Hvad? frågade mairen. ; — Herr grerven mottog i går på morgonen en högst betydlig penningsumma. — Mycket riktigt ja, tillade en kammarjungfru. Grefvinnan yttrade tillochmed till grefven, att hon ej skulle kunna få en blund i sina ögon på hela natten, då en sådan penningsumma fanns i huset. Det uppstod ett ögonblicks tystnad, hvarunder man betraktade hvarandra med skrämda blickar. Hr Courtois stod fördjupad i tankar. — Vid hvad tid reste ni i går afton? frågade han domestikerna. — Klockan åtta. — Reste ni alla tillsammans? — Ja, min herre. — Och ni ha ej lemnat hvarandra? — Ej en minnt. — och alla som reste ha varit i sällskap tillbaka? Domestikerna vexlade en egendomlig blick. — Nej icke alla, svarade en kammarjungfru. Det