Göteborgsposten – 2 april 1870, sida 2

försvinnande icke föraktat att medtaga följande, i det rum han bebott, förvarade saker, nemligen: en sitsklädning, en yllekjol, en klädeskofta, ett stycke rödblommigt siden, en öfverrock af kläde, ett par klädesbyxor, ett par byxor af engelskt skinn, en klädesväst och ett accordion eller s. k. dragspel. Alla efterspaningar efter tjufven voro en tid fruktlösa, men slutligen anlände från stadsfiskalen i Kongsbacka en skrifvelse om att en mansperson härifrån staden blifvit häktad derstädes för lösdrifveri, och då dennes signalement i allo öfverensstämde med den försvunne tjufvenss var intet tvifvel underkastadt, att det vore en och samma person. Till Kongsbacka afgick derföre order att den ifrågavarande personen, som der uppgifvit sig än heta Johansson, än Börjesson och än Ekeroth, skulle med första hittransporteras. Efter hitkomsten uppgaf den häktade sig heta Johan August Ekeroth, samt att han d. 6 Mars blifrigifven från Karlskrona der han undergått straff för tredje resan stöld. Han erkände sig åfven ha stulit de ifrågavarande sakerna, hvilka han innehade då han häktades i Kongsbacka, utom byxorna af engelskt skinn och västen, hvilka han bortgifvit till en tiggare, som han mött på vägen till Kongsbacka. Ötverrocken hade han sönderrifvit i små stycken för att icke blifva röjd genom innchafvandet af densamma. Målet remitterades till rådhusrätten. Dålig tillsyningsman. Ett par af våra vaksamma spanare hade fått kännedom om att fattigfjonet Andreas Johansson, som är intagen å försörjningshuset, vid åtskilliga tillfällen utbjudit kaffe till salu. Då det emellertid icke vore tänkbart att ett fattighjon kunde vara i så goda omständigheter, att han på ärligt sätt kunde bedrifva en dylik handel, slef Johansson inkallad till förhör. Han kunde först icke redogöra för huru han kommit i besittning af kaffet samt nekade derefter helt fräckt för att ha utbjudit något kaffe till salu. Han blef dock icke itet öfverraskad, då han upplystes om att en hustru från Frölunda berättat följande: en dag före Jul hade Johansson kommit till henne och lofvat henne kaffe till Julen. Med anledning deraf hade hon ett par dagar derefter besökt Johansson å ÅBarackensamt gifvit honom julbröd då hon i stället af Jonansson fått 13 44. kaffe. I början af detta år hade non fått 2 22. kaffe, för hvilket hon betalt 50 öre. Hon hade derefter vid åtskilliga tillfällen i mindre poster fått tills. omkring 9 åk. kaffe, för hvilket hon betalt 32 öre pr 6(. Johansson hade strängeligen förbjudit henne att omtala det han hade kalle till försäljning. En annan hustru boende i Haga hade äfven köpt kafle af Johansson; som hon trodde hade detta uppgått till 6 Åe. och hade hon betalt detsamma med 32 öre pr (6. Sålunda öfverbevisad om sin brottslighet, erkände Johansson riktigheter af hvad de båda hustrurna uppgifvit samt tillade, att han sålt ytterligare 2 f-. kaffe till en obekant qvinna för tills. 65 öre. Kaffet hade han stulit från ett rum i försörjningshnset, hvilket rum han skulle städa och hafva tillsyn till. Han hade hvarje gång tagit ett så litet parti kaffe, hvilket var utlagdt i rummet till rensning, att stölden omöjligen kunnat märkas. Kamreraren vid fattigförsörjningen hade visserligen märkt att kaffe saknades, men trodde att detta kom sig genom torkning. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten. Förbrytelse mot jagtstadgan. Fiskaren Olof Jonsson från Donsö råkade i Thorsdags ut för det missödet att öfverraskas at ett par poliskonstaplar, just då han till salu utbjöd en ejderfågel. Uppkallad i poliskammaden att ansvara härför, förklarade Jonsson att han hittat fågeln. Detta gjorde dock ingenting till saken utan dömdes) han att böta 10 rdr, hvarjemte ejdern förklarades förbruten. Ess En SDR BETER —ss— —; —