Göteborgsposten – 2 april 1870, sida 2

Rättegängsoch PolissakerPoliskammaren. En vildsint sälle. I Thorsdags inträffade i poliskammaren en lika ovanlig som obehaglig händelse, hvilken hade till följd att den pågående sessionen för en stund måste afbrytas. En kronoarbetskarl vid namn Aron Andersson Kropp var nemligen inställd till polisförhöret att ansvara för det han föregående afton varit rusig samt uppfört si vildsint och förargelseväckande, hvarjemte han bitit i handen den poliskonstapel som först skulle uppföra honom till vaktkontoret samt med tänderna slitit ett stort stycke ur en uniformskappa för en af öfverkonstaplarne. På dessa svåra angifvelser svarade Kropp, som d. 6 sistl. September för ett dylikt uppförande dömdes af poliskammaren att under 6 månader hållas till allmänt arbete vid kronoarbetskåren i Malmö hvarifrån han utgick d. 10 Mars och hitkom i förra veckan, att han hvarken uppfört sig förargelseväckande eller varit rusig, ty han hade endast fått en enda sup och det var detsamma som intet, men deremot hade han under flera dagar haft eld i kroppen och ville derför gerna rådföra sig med någon läkare härom. Polismästaren förklarade sig dock kunna ordinera för honom lika bra som någon läkare samt föreskref följande recept: för fylleri och vildsint uppförande 20 rdr samt för förolämpning och våld mot polistjenstemän 70 rdrs böter eller vid bristande tillgång undergå 10 dygns vatten och bröd. Som Kropp icke ens hade så mycket penningar att han kunde betala 50 öre för reparationen af den sönderrifna kappan beslutades att han genast skulle införpassas för att undergå det honom ådömda straffet. Med den medicin som polismästaren ordinerat var dock Kropp på intet sätt belåten utan, sedan han blifvit nekad den begärda delationen med böterna, ref han först med ett par kraftiga tag af sig rocken samt rusade derefter i vildaste fart på dörren som ledde ut till förstugan. De många poliskonstaplar som befunno sig i rummet skyndade dock genast fram och lyckades just i lagom tid att få fatt i Kropp, men denne gaf sig icke utan började slå, sparka och bita omkring sig som ett vilddjur, dervid han söndersparkade ett bord. Åtta st. handfasta karlar måste derefter hålla Kropp, som besitter en högst ovanlig kroppsstyrka, tills handklofvar och fotbojor hunnit anskaffas hvarefter han, sedan han blfvit försedd med dessa, något lugnade sig. Under hela tiden uppgaf han de förfärligaste tjut och vrålanden. Upptäckt edelförsalskare. För något öfver en vecka sedan anlände hit till staden en bättre klädd mansperson, utrustad i en elegant tulubb och medförande en större nattsäck. Han tog logis å Jernvägshotellet, der han begärde att få ett ensamt och något aflägset beläget rum samt uppgaf sig vara artist och heta Pehr Johan Lundqvist. Emellertid hade konstapeln Bergström vid detektiva polisen fått kännedom om att det icke stod så särdeles helt till med den fina herrn, hvarföre Bergström noga bevakade allt hvad han företog sig och fann bl. a. att artistens enda sällskap utgjordes af en mycket illa känd person trån Törebodatrakten, som f. n. uppehåller sig här i staden. På grund af dessa omständigheter gjorde Bergström och konstapeln Engqvist, äfven vid detektiva polisen, sistl. Onsdag en liten undersökning i artistens logis, dervid de funno en hel mängd saker, såsom penslar, färger, textpapper och pennar m. m., som verkligen bekräftade att den okände måtte vara någon slags artist i målarekonsten, men då de äfven funno åtskilligt smått och godt som hade allt för tydlig likhet med materialier och verktyg för sedelförfalskning, blef egaren till dessa saker noga efterspanad och anträffades slutligen hos den förut omnämnda vännen å ett annat hotell, der han blef gripen. Vid förhöret i detektiva polisen ville den sig s. k. Lundqvist göra troligt att detta verkligen vore hans rätta namn samt att han uppehöll sig härstädes för affärer. Polisen, som dock fått någon kännedom om hans föregående lefnadsöden och rätta namn, beslog honom emellertid gång efter annan med osanningar. Inseende att vidare fördöljande af sanningen tjenade till intet, erkände artistenslutligen att hans rätta namn vore August Höijer samt att han blifvit straffad två gånger för stöld och en gång för förfalskningsbrott. Han hade äfven varit tilltalad för tillverkning af falska sedlar samt hade en gång blifvit gripen i Gefle vid försök att utprångla dylika. Höijer, som egentligen är målaregesäll från Stockholm, innehade i kontanter endast omkr. 3 rdr i äkta penningar, men sade sig ha lånat sin vän 20 rdr, hvilket dock förnekades af denne. I Thorsdags var Höijer inställd till förhör i poliskammaren, der han bestämdt förklarade att han här på platsen hvarken tillverkat eller utprånglat några falska sedlar. Poliskammaren beslutade att Höijer skulle med fångtransport återskickas till Stockholm. En farlig hyresgäst. En dag i medio af förra månaden infann sig hos hustrun Henrietta Maria Larsson i Pustervik en person och anhöll, då han hade sig bekant att hustru Larsson brukade hyra ut rum åt resande, om logis i hennes bostad. Detta beviljades äfven och qvardröjde den resande, som uppgaf sig heta Olsson och vara hemma i Warberg, tvenne dagar i det förhyrda rummet. Efter denna tid försvann dock logeraren helt oförmärkt, utan att liqvidera sin skuld till värdinnan för rummet. Denna förlust var väl icke så särdeles stor; men det befanns äfven att den ifrågavarande personen vid sitt