Göteborgsposten – 2 april 1870, sida 1

4110 JEN Vaä! 10s1IIHHIHHCT 1U GÖTEBORG. D. F. BONNIERS BOKTRYCKERI, dre beaktansoch berömvärdt var, oafsedt skådespelaretalangen, det intresse, den till det otroliga gränsande flit, som sällskapets medlemmar ådagalade; utan dessa egenskaper hade icke så märkvärdiga resultater som t. ex. inöfvandet af ett 5:aktsstycke på mindre än en vecka kunnat vinnas. Blomsterspråket är också ett språk, det så väl som — kanske bättre än — andra och de många smakfulla buketter, hvilka i Tisdags och Onsdags vid södra snälltågets afgång skymtade nere på banhallen, talade helt säkert både om tacksamhet och saknad. Å Mindre Teatern håller redan i morgon afton hr Hafgrens sällskap sitt intåg och frestar publiken taga notis om hvad Slottet Toto kan bjuda på. Sällskapet utgöres, såvidt vi ha oss bekant, utom direktören, hr Uafyren, af följande: fruarne Bergström och Fornell, hr och fru Sjöberg, mellerna Söderberg, Wiborg, Pettersson och Thulin samt hrr Strindberg, Gardt och Ringh. kepertoiren lärer bl. a. upptaga: ÅPeder Rank och hans fästmö, Storhertiginnan af Gerolstein, En soirbe i Kåkbrinken, En qvarglömd kines, Den Sjette, En odödlig suverän (Rajahn af Mysore) m. fl. I fall icke våren med dess ojemförliga naturdekorationer och natursångare operetter blir en ailtför svår konkurrent, torde publiken gå en angenäm och hr Hafgren en inbringande sejour till mötes. M:ll Hilda Thegerströms konsert sistlidne Thorsdag erbjöd flera momenter af intresse, i främsta rummet konsertgifverskans eget talangfulla spel, der en briljant tekvik finnes förenad med ett själfullt och fint föredrag. Vidare gjorde publiken för första gången, offentligen, bekantskap med hr Axel Stål, som harstädes ämnar grunda ett sånginstitut, för hvilket han redan lyckats förvärfva åtskilliga elever. Hr 8S. har under en längre tid studerat konsten att sjunga för den bekante Masset i Paris och hans vårdade föredrag af Crusells vackra, men svåra tonmålning Fågellek, röjde också den bildade och öfvade sångaren. Behofvet af ett godt sånginstitut härstädes torde vara obestridligt; hvadan vi söreställa oss att hr Stål skall finna sin uträk umg i att för längre tid här nedslå sina bo pålar. Vid samma konsert begagnades en mönsterflygel från hr J. G. Malmsjös välkända atelier, ett mästerstycke i sitt slag, hvars präktiga ton och beundrausvärda egalitet rättvist väckte allmän beundran. Instrumentet, som kostat 2000 rår, är i dagarne inköpt at en privat person härstädes. Apropos konserter, 1fästa vi uppmärksamheten på de musikaliska aftonunderhällningar, hvilka af det utmärkta Beyerböckska kapellet komma att under br Leopold Beyer böcks anförande gifvas i Nya Teaterns foyer och hvarmed början göres om Mändag. Kapellet är för väl kändt för att behöfva någon annan Åpuff än en enkel avis au lecteur. Sju städer täflade om äran af att ha sett Homeros födas; under stadsfullmäktiges förhandlingar sistl. Thorsdag förekom exempel på en person, som i lifstiden hade 7 olika födelsedagar, hvaraf förmodligen dock bara en firades. Att i ro och frid kunna få fira sina födelsedagar som man vill och behagar, blott det sker på ett anständigt sätt, har väl hittills ansetts tillhöra de obestridliga menskliga rättigheterna, men så tyckte icke kommissarien i 3:dje polisdistriktet, då han häromdagen lät åtala en liberal födelsedagsfirare, som på ett glänsande sätt ville låta sina vänner och väninnor den dagen roa sig på hans be kostnad. Polisen var i sin goda rätt, säger man, maskeradbaler få icke ega rum utan vederbörlig anmälan i poliskammaren. Men nu försäkras att det endast var en kostym-, oj maskerad-bal. och tänk sedan om det varit en millionär som gifvit balen på Lorensberg istället för att det nu var en skeppsstulvare, som höll den på Rosenberg, skulle då ock en stämning skett? I en landsortstidning förekommer följande i ordets egentliga mening sorglustiga villkännagifvande! Lefre konkurrens och fattigdom! Jag anhåller i djupaste underdånighet att få emottaga några gamla Rakknifvar att slipa, annars blir jag både maläten, uppäten och utäten. Myrström. Stadsbarberare och IIandtverksföreningens tillförordnade Fältskär (utan lön). Stackars titulus Myrström! Om det icke vore så långt till Wadstena, ty der bor han, skulle säkert mången skicka dit sina gamla rakknifvar. — men kanske någon medlidsam själ skickar dit några riksdaler i stället, innan gubden blir uppäten. Mitt herrskap, jag har blifvit uppdrasen, började en talare häromdagen med hög idlig stämma en wast. — Det var väl, let, interfolierade en bakom stående Åvän, ty bror har länge nog varit korkad! Awt ortsätiningen af det rysligt tillämnade talet iteblef, torde knappt behöfva tilläggas. kiksdags-Kaleidoskop. XVIII. D. 30 Mars. 2 1.75