Göteborgsposten – 2 april 1870, sida 1

NN 57490 FULHuC Ö6v11JaS, Ppenningarne sa skyndsamt som möjligt utfalla och återbetalningarne få dröja så länge som möjligt. Dessa åsigter och önskningar ha visst icke upphört, men man uttalar dem numera icke fullt med samma naiva öppenhjertighet som förr; man har blifvit något mera försigtig, kanske något mera insigtsfull i det bankmessiga, och nu ordar man om bankens konsolidering, men återkommer dock städse till sin gamla kära flamma — diskonten. Med bestämmandet af bankovinstens fördelning mellan banken och statsverket blef man i Första kammaren snart färdig. Advokatfiskalen Rydqvist lagade sig visserligen i ordning att hålla ett längre föredrag i den högre finansen — hans styrka lärer peka åt det hållet — men att tala för fullkomligt ointresserade, i hvilkas blickar och axelrörelser man tydligt kunde läsa: hör gubbe lille, det der veta vi förut, är just icke uppmuntrande, och han slutade derföre ovanligt tidigt den gången. Men i Andra kammaren blef diskussionen så mycket längre och lifligare. Striden öppnades af en hel svärm lätta trupper säger en af tidningarne här på platsen. Lätta voro dessa trupper väl icke, menskligt taladt, och lätt rörde de sig just icke heller med sina kalligrafiska profstycken på qvartslappar kacherade i betänkandet — ty man vill synas hälla ett frit öredrag — men nog måste de af dem anförda argumenterna hänföras till kategorien lätia trupper, det erkändes villigt. Prof. Agardh utvecklade sin reservation (25 00 al bankovinsten reserverade åt riks banken) i ett ofantligt lärdt föredrag; han framhöll nödvändigheten af att öka bankens rörelsekapital (diskonten, tänkte gubbarne, och nickade belåtet), och att banken borde förstärkas; men huru dervid rätteligen skulle tillgå var just icke lätt att af talarens före drag inhemta, och hans afgifna reservation klargjorde icke heller den saken. Etter hr Agardh uppträdde ganska många talare, men ibland dessa var det egentliger två som behandlade frågan fullständigt, ehuru trån alldeles motsatta synpunkter; dessa tven ne talare voro frih. Gripenstedt och häradshöfd. Dufva. Frih. Gripenstedt erinrade derom att bankens konsolidering alldeles icke vinnes de igenom att man ökar barkens lånerörelse ell. r att banken utlånar penningar mot reverser. Vill man konsolidera banken, så kan det en dast ske derigenom att silfver, engelska konsols eiler andra goda utländska statspapper inköpas. Men derpå hade ingen af reservanerna yrkat, och så snart talet föll på konso lideringen, så framträdde städse anspråket på ånefondens ökning, särdeles allmänna diskontfonden. Okades alltjemt bankens utlåningsrörelse, så kom man med tiden derhän at banken ensam beherrskade hela penningerö relsen i landet (starkt sorl) och en så enorm makt på en hand vore ytterst betänklig. Den närmast liggande följden deraf kunde man ätt förutse. Man ville ersätta de enskilda bankerna genom filialkontor af riksbanken. Men på samma gång ville man kasta två grundsatser öfver bord, på hvilka man sagt sig vilja hålla: den ena att staten icke skulle uppträda som industriidkare, och den andra att man icke skulle öka embetsmännens antal, hvilket dock blef nödvändigt genom bankens utgrening. Är då resultatet af bankens nuvarande rörelse så lysande att man har skäl qdertill Sextio millioners rörelsekapital lemna ju blott 1,600,000 rdr, eller i medeltal 3 9, i vinst. Var verkligen denua behållning så dan, att man borde fortgå i samma riktning? Visade det sig icke att banken nu har ganska svårt att röra sig med sitt kapital? Då riksbanken utgjorde hela folkets tillhörighet, hade detta en obestridlig rättighet fordra, att bankovinsten öfverlemnades för fyllande af statsverkets behof, hvarigenom skatteförhöjning kunde undvikas. — Talaren slutade med att bifalla utskottets förslag (1 13 mill. rdr). Hr Dufva ansåg åter att för bankens konsolidering borde en del af bankens vinstmedel årligen reserveras. Så skedde ju äfven i nästan alla andra större affärsföretag? I de enskilda bankerna afsättes ju årligen en viss andel at vinsten såsom reservfond? Riktigheten af den princip som tal. hyllade blef ej vederlagd af det som yttrats derom att man genom bankovinstens användande för statsverkets behof kunde undvika en skatteförhöjning. Statens inkomster och utgifter böra kunna bringas att gå ihop utan att ingripa på riksbankens bästa. Tal. ansåg dock som en lämplig medelväg hvad hr Agardh i sin reservation föreslagit. — Jag bör särskildt framhålla att hr Dufvas anförande, hvari äfven de enskilda bankernas ställning berördes — det längsta under innevarande riksdag — särdeles slog an på kammarens ledamöter och helsades med stormande bifall, emedan han på ett utmärkt tt förmådde anslå just de känslor som nu äro förherrskande i kammaren. Det är ej ringaste tvifvel derom att han blir uppställd såsom kandidat vid snart förestående val till fullmäktige i riksbanken. Vidare får jag nämna att eburu frih. Gripenstedt visst icke är Dagl. Allehandas skyddsling, så kunde dock nimnde tidning ej tillbakahålla det erkännande att den ar Dufva motsatta åsigten på ett verkligen alentfullt sätt försvarades af frih. Gripenstedt. Ett sådant medgifvande hade jag verkligen cke väntadt från nämnde håll a FR MR ii.. — — Am FO