Göteborgsposten – 30 mars 1870, sida 2

Rattegangsoch FoliasakerToliskammaren. Maskerad-eller kostymbal! Skeppsstufvaren Axel Vougt hade fått kännedom om att de Strakoschska maskeradbalerna å Nya Teatern varit ue mest lyekade tiliställningar, som någonsin gifvits i Göteborg och på intet vis kunde jemföras med de maskeradbaler som stundom ega rum å ÅBloms salar. Nu är förhållandet att Vougt gjort sig till princip att hvarje år d. 21 Mars, till firande af sin då inträffande födelsedag, inbjuda alla sina vänner till en liten kollation, då de på hans bekostnad få förpläga sig. med hvad dem lyster. I år hade han dock beslutat att fira födelsedagen på ett mera lysande sätt än någonsin förut och en vacker dag öfverraskar han sina vänner med en inbjudning till en maskeradbal d. 21 d:s, icke å Nya Teatern utan — i Spångbergska lokalen vid Husargatan. Tillställningen var i allo lyckad och alla deltagarne i densamma hade största skäl att vara belåtna med sin generöse och treflige värd. Polisen, som vill hafva sitt ord med i allting, var dock icke så belåten med den Vougtska maskeradbalen, utan hade till i Måndags uppkallat Vougt till poliskammaren att ansvara för det han utan tillstånd arrangerat maskeradbal. Härpå invände Vougt att han aldrig ställt till någon maskeradbal, utan att det endast varit en liten kostymbal till hvilken han för att på ett värdigt sätt fira sin födelsedag, inbjudit sina närmaste vänner. All den förtäring som intagits i den Spångbergska lokalen hade Vougt bjudit samtliga gästerna på. Åklagaren hade emellertid andra åsigter om saken samt påstod bestämdt, hvilket han äfven åtog sig bevisa, att gästerna, hvilkas antal torde hafva uppgått till inemot 100 personer, varit försedda med masker. Hvad den fria förtäringen angick, skulle dermed icke heller stå så särdeles helt till. För vittnens inkallande uppsköts målet till d. 4 nästk. april. Hisslyckad mattaflär. Lumphandl. A. Ekström vid Köpmansgatan hade hos detektiva polisen anmält att d. 24 d:s hos honom infunnit sig en arbetskarl vid namn Carl Olsson och utbjudit till salu en 6 aln. lång tågmatta. Som Ekström misstänkte att mattan icke bekommits på ärligt sätt och då han icke — i olikhet mot så många andra välvilliga personer här på platsen — rille inläta sig i affärer med tjufvar, tillfrågade han Olsson hvarifrån han fått mattan. Olsson svarade på denna fråga att han fått mattan af vaktmästaren A. Pettersson på Diskonten, som sagt att han finge göra med den hvad han ville. Ekström ansåg sig dock icke kunna fullt lita på dessa uppgifter, utan förklarade att Olsson måste skaffa sig ett intyg från Pettersson om uppgifternas sanningsenlighet innan någon affär kunde blifva afslutad. I Lördags återkom Olsson till Ekströms handelslokal och hade då med sig ett så lydande bevis: Den Matta som innehavaren har att afytra har han Retighet att göra hur han vill med Göteborg den 24 Mars 1870 A. Pettersson Diskonten. Ekström, som helt säkert måtte vara försigtigheten sjelf, var emellertid icke heller nöjd sedan han fått det begärda beviset, utan ansåg det rådligast att göra direkt förfrågan hos Pettersson om saken. Så skedde äfven och till sin stora glädje fann Ekström att hans försigtighet varit fullkomligt på sin plats, ty Pettersson förklarade att han hvarken lemnat Olsson någon matta eller skrifvit det med sitt namn undertecknade beviset. Med anledning häraf blef Olsson uppkallad i polisen, då han erkände att han stulit mattan från Diskonten, der han under någon tid haft anställning för att hålla ren gård och gata. Det ifrägavarande beviset hade en god vän till honom, månadskarlen Joseph Johansson, skrifvit på hans begäran utan att afveta den oärliga åtkomsten af mattan. Olsson hade för Johansson uppgifvit att han nödvändigt måste ha beviset, men kunde omöjligen få träffa Pettersson den dagen. Johansson medgaf att han skrifvit beviset, då han icke hatt någon anledning betvifla Olssons uppgifter, men han hade icke gjort det af beräkning på någon ersättning, utan hade endast af oförständ låtit narra sig dertill. Målet öfverlemnades till rådhusrätten och tilläts Olsson att vistas på fri fot, under förmaning att häuanefter hålla sig på mattan ifråga om andras egendom, hvilket han äfven lofvade att försöka. Rådhusrätten. Mordbrand-anläggyning. I går afslutades ransakningen med åkaren Johannes Andersson, hvilken misstänkts att d. 24 sistl. Februari ha anlagt mordbrand i sitt hus N:o 149 i Majornas 1:a rote. Samtliga vittnena, hvilka vid förra förhöret jäfvades af Andersson på den grund att deras frejd var ör honom obekant, medhade nu prestbevis, at hvilka framgick att de alla åtnjöto god frejd, hvarför de fingo aflägga sina vittnesmål. Som dessa vittnesmål voro fullkomligt lika med de som förut afgifvits i AILCUAmmäsTen tarde det vara öfverflödigt att här