Göteborgsposten – 26 mars 1870, sida 3

IIvarjehanda. Ett prof på barbarisk konst i nittonde århuvdradet förevisas för närvarande i South Kensington museum i London. Man skulle knappast kunna tro att ett arbete af så dålig smak kunnat utföras i vårt tidehvarf, om man icke finge höra att det är en rik och excentrisk lord som föranstaltat om dess utförande. Historien om detta konstverk är följande: Lord Dudley hade en Newfundlandshund som var hans favorit. I tidens fullbordan dog hunden, och egaren som ville föreviga sin favorits minne, gick till skulptören Wyatt och beställde en afbildning af hunden i marmor. På uttrycklig begäran af lorden åtog sig konstnären att åstadkomma ett verkligt fascimile af djuret. IIvarenda härlock på djurets skinn skulle afbildas. De svarta fläckarne på detsamma — djuret var svart och hvitt — betecknades medelst svart marmor, hvars färg, då den icke var tillräckligt mörk, skulle fö kas med svart oljefärg. Inga omkostnader skulle sparas för utförande af detta hundmonument. För att stödja det stående djuret, hvars fyra marmorben voro för svaga för att bära upp kroppen, lades under detsamma en stor bronsorm, sem hunden föreställes ha dödat och på hvars hufvud han med en min af stilla segerglädje lägger sin tass. Den sannfärdiga realismen i detta arbete förhöjes ytterligare af en kudde, ett noggrannt imitatoriskt arbete i gul marmor, ofvanpå hvilket den ormdödande Newfoundländaren står. Ilela konstverket hvilar slutligen på en svart marmorpiedestal hvars sidor äro inlagda med blommor och kransar, imiterande italienskt arbete och af mångfärgad marmor. Intrycket af hela denna pjes är ytterligt komiskt. En fet svart och hvit hund utan något uttryck, stående med tassen på en orm ofvanpå en soffkudde, hvilken å sin sida ligger på en svart piedestal, är en företeelse som icke ens britiska konstnärer under patronage af engelska aristokrater hvarje dag utföra. Emellertid hade lorden sjelf dött under arbetets utförande och derföre vände sig bildhuggaren till hans arfvingar med räkningen för konstverket. Denna räkning uppgick till 5000 pund sterling. Arfvingarne tyckte att denna summa var väl stor, vägrade att betala den, hunden behölls af konstnären (som sjelf kort derefter dog) och nu lånade South Kensington museum detta förvånande bevis på dålig smak för att förevisa detsamma. På sådant sätt har den engelska allmänheten fått den lyckan att skåda detta arbete, hvilket eljest varit bestämdt att afundsjukt döljas bland en engelsk lords konstskatter