Göteborgsposten – 26 mars 1870, sida 2

handl. IIel hon icke så noga säga, och frägade hustru Carolina detsamma. Denna, som synes van vid dylika 1 troendeuppdrag, åtog sig äfven detta och infann sig efter återkom med 3 rdr 50 öre. Kort före jul hade räkning på vinden tillgripa 3 44. risoch 5 Åb hafregryn, hvilket äfven skedde. Under detta år bat Råttegängsoch PFolissaker. vonskammartu. Ett par ganska sorgliga mål förevoro liskammaren emot icke mindre än fyra pigor, tilltalade för tjufnad. och hvilka i föryttrande af det stulna. samtliga halt hjelp af en hustru Carolina Petersson. Det första af dessa mål gällde pigan Hanna Mattsson, hvilken hatt tjenst i ett hus vid Landsvägsgatan. Redan i Oktober månad förlidet år hade i H K r i pohon upptäckt att en nyckel, som hon sedan lår innehaft, passade till låset för en vind, hvilken disponerades af en i samma hus boende handlande Å. Petersson. Pa denna vind förvarades en del handelsvaror, bl. a. kaffe. Sedan hon gjort upptäckten af det förhållande att låset för vinden kunde öppnas medelst den nyckel hon innehade, skyndade hon att deraf begagna sig. Första gången tog hon en qvantitet kaflehuru mycket den vägde kunde Peiersson om denna för hennes räkning ville så i Hanna Matssons bostad s samt afhemtade kaffet. För detta återlemnade hustru Petersson denna gång 7 ärdr. Efter någon liten tid gjorde Hanna Mattsson ånyo ett besök på handl. Peterssons vind, lemnade kaffet, såsom förut, till hustru Petersson, som derhustru Petersson åt henne uppdragit att för hennes Hanna Mattsosn ytterligare tvenne gånger varit uppe på vinden och dervid ena gången tillgripit omkr. 21 4, den andra gången omkr. 18 4. kafle. För dessa qvantiteter redovisade hustru Petersson resp. 8 och 5 rdr. Såsom nyss nämndes hade de aldrig vägt det tillgripna utan bedömdes efter storleken af qvantiteten densammas vigt. IIvad som sedan vid försäljningen blef öfver af den förmodade vigten fick hustru Petersson behälla för egen räkning. Ilustru Petersson medgaf att sä tillgatt som Hanna Mattsson i sin bekännelse, enligt hvilken ofvanstående blifvit nedskrifvet, i poliskammaren up gifvit. Hon medgaf äfven att Ilonna Mattsson för henne omtalat det hon tillgripit kaffet på handl. Peterssons vind tilll hvilken hon sade sig hafva nyckeln. Målet remitterades till rådhusrätten och Carolina Petersson mförp ssades till cellfängelset. I det andra målet, i hvilket afven Carolina Petersson spelade en ful roll, voro pigorna Emma Svensson, Maria Olsson och Betty Edgren de som begått stölderna. Den förstnämnda, Emma Svensson, medgaf att hon, som intill d. 24 April förlidet år innehaft tjenst hos handl. Ilelgesson i Majorna, under den senare delen af denna tjenstetid trenne gånger stulit kaffe från sin husbonde, dervid hon varit nog fräck att för ändamålet gå ned i boden och hemta nyckeln till en vind, der kaslet förvarades. Vid båda tillfällena hade hon haft Maria Olsson i sällskap. Ilär, liksom vid de af IIanna Mattsson begångna stölderna, hade hustru Carolina Petersson varit framme och realiserat det stulna. Senare hade Emma Svensson infunnit sig hos sson och i den å gården till dennes hus belägna tvättstugan uppmanat den der sysselsatta pigan Betty Edgren att jemte henne fr: ån hr Ilelgesson stjäla socker. Betty Edgren hade härpå ingått och i tvenne repriser hade de tagit 2 lispund pudersocker samt tvenne kakor kaksocker. Äfven med detta hade hustru Petersson biträdt vid försäljningen, och synes det nästan som skulle hon, med de vidt utsträckta bekantskaper bland oärliga pigor hon eger, ettdera rent af narra dem att stjäla, hvilket dock ej af de nu anklagade vid förhöret uppgafs, eller ock, såsom ofvan antyddes, vara en känd kommissionär för dylika hustjufvar. hvilka i sådant fall torde vara talrikare än man förmodar och för deras säkerhet, hvilka ha dem i sin tjenst, är föga tillfredsställande. Äfven detta mål remitterades emellertid till rådhusrätten. I poliskammaren förekom i Thorsdags äfven ett annat mål af sorglig beskaslkenhet. En hustru Christina Andersson från Gamlestaden hade nemligen låtit instämma sin man slagteriidkaren Carl Andersson att ansvara för det han flerfaldiga gånger öfverfallit och slagit henne dels hemma i deras bostad och dels inne i den köttvagn som de om dagarne hade stående å Kungstorget. Otaliga gånger hade den stackars hustrun, som egentligen var den som bidrog till bådas försörjning, förlåtit sin tyranniske man. I Tisdags hade det dock gått så långt med misshandlingen att någon förlåtelse numera ej var möjlig från hustruns sida såvida hon ej rent af ville riskera att blifva ihjälslagen. Mannen hade då nemligen hemkommit rusig samt då han icke fått penningar till mera bränvin hade han slagit hustrun så våldsamt i ansigtet att blodvite uppstått, men icke nöjd med denna bragd hade han derefter kastat ut henne i förstugan. I Onsdags blef Andersson delgitven kallelsen till poliskammaren, men han hade icke väl fått del af densamma förr än han begaf sig fram till Kungstorget der hustrun befann sig samt öfverföll henne ånyo med hugg och slag. Vid förböret i poliskammaren förklarade Andersson att han icke kunde minnas att han någonsin så hade varit skulle misshandlat hustrun och om än hon nog förlåta honom. Åtskilliga vittnen intygade dock sanningsenligheten at hustru Anderssons uppgifter och upplyste dessutom att Andersson under i senare åren fört ett supigt och oordentligt lefnadssätt samt uppfört sig som en tyrann i sitt hem. Ofta I hade han hustrun ovetande afyttrat köttvaror till underpris för att åtkomma penningar till bränvin. Målet öfverlemnades till rådhusrätten och blef Andersson i afbidan på den vidare ransakningen införpassad till cellfängelset. : — nhana-I Thorsdags afkunnades af krädhuskätten utslag i det förut omnämuda målet mot enkan Katha Karolina IIammarlund och ogifta Johanna Kristina Hammarlund, mor och dotter, hvilka under månaders tid be ått en mängel stölder från 141. mindre än 14 särskilda ställen. De stulna sakerna, som hufvudsakligen bestått ar klädespersedlar, matvaror och annat som de med lätthet kunnat öfverkomma, hade de dels pantsatt dels försält. Ibland hade modren uppmanat dottern att gå ut och stjäla, men oftast hade de varit i sällskap med hva wandra ulla de stölde som at polisen biltvit upptar hta Ä — 1. 1. Ar