om kal. teafrarne skrifver en korre-pondent från Stockholm till Norrköpings Tidn. följande: Ryktet säger nu att hofmarskalken af Edholm ämnar fortfarande tänka, jemte sin hofmarskalksbefattning, bibehålla chefskapet vid kgl. teatrarne och att han funnit på ett ytterligare sätt att reducera utgifterna. Beklagligtvis rer detta bestå i det mindre vackra försöket att sätta en stor del af sujetterna på i det närmaste svaltkur. Som man vet äro under sommarmånaderna teatrarne stängda och sujetterna hafva permission, vanligen omkring två månader. Nu är hr af Edholms plan att framdeles indraga så mycket af deras lön, som motsvarar tiden för deras tjenstledighet. Ty, resonnerar han, de resa i alla fall kring i landsorten och förtjena penningar och kunna lefva på den inkomsten. IIur grymt detta sätt är emot de knappt aflönade köroch balettstaterna isynnerhet. faller lätt i ögonen. Men äfven mot de andra, som nu tvingas att, hur a de än önska under sommaren återställa sina alter för att vara dugliga till sin ofta anstrantjenstgöring, resa omkring och gifva gästrolär det icke mindre grymt, då man vet hur ofta nog dessa sommarresor visa ett ganska ringa behåll i kassan, när man återkommer till hu vudstaden. Ännu mera klandervärdt är, om det är sannt hvad det säges, att ingen nedsättning hvarken för dircktören eller hans sekreterare och de öfriga tjenstemännen vid teatern kommer att ske. Specielt förvånar man sig öfver, att för sekreteraren, hvars befattning om vintern är föga ansträngande och om sommaren reducerad till ett ändå större minimum, lönen icke redan blifvit, då så många nedsättningar skett på andra håll, lämpligen reducerad.