Från Stockholm. Ransakringen fortsattes i Måndags i poliskammaren med kassören C. A. Hedenblad, tilltalad för förskingring af medel från husbonde. Han uppgaf. på frågan: att den balans, som han åsamkat sig, fortgått och ökats allt sedan 1866; att han vid nämnda års slut förskingrat 2—4,000 rdr, hvaraf han utlånt större delen till vänner och bekanta, att balansen vid 1867 års slut utgjort omkring 8—9.000 rdr, vid 1868 års slut omkring 20,000 rdr och att den nu, såsom förut är nämndt, utgjorde 32—33,000 rdr. För att dölja kassans ställning hade han under de två första åren lånat penningar och dermed vid inventeringarna betäckt bristen, hvaremot han vid slutet af 1868 i firmans namn dragit en vexel på bankfirman Guilletmot Weylandt å 18,000 rdr, hvarpå han sedan accept erhållits, skaffat sig penningar. Sedan förra rättegångsdagen hade han upplyst sina förra principaler om till hvilka personer (tlugo till antalet) och huru stora belopp han utlånt penningar, och förmälde nu principalerne, genom hr C. W. Boman, att de af alla de uppgifna personerna åter bekommit det sålunda utlänta penningebeloppet, hvilket uppgått till omkring 19,200 rdr. Resten medgaf sig Hedenblad hafva sjelf förskingrat, ehuru han förundrade sig öfver att beloppet kunde vara så stort. Han påstod nemligen, att under sista året, då balansen mest ökats, hans utgifter icke öfverstigit, 5—6,000 rdr, deraf han haft 3,200 rdr i lön. I det bela visade han sig hafva litet eller intet redan på hvart penningarne tagit vägen; han ändrade och rättade sina uppgifter gång efter annan, utan ait det ändå ville lyckas för honom att få det att gå ihop. — Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten, och skulle Hedenblad fortfarande förvaras i häkte. vera sasse sär EDAE ASSR SEEN PTT FOTEN ENADE ARE EAT