Göteborgsposten – 23 mars 1870, sida 2

hänvisning, som ock meddelades. Råädhusrätten. H Handelsbolaget Salomon Williamsson bemärkte en dag i slutet af förra månaden att en yllefilt Iom blifvit upphängd som skylt å förstugudörren till deras butik på obekant sätt försvunnit. Anmälan om stölden gjordes i detektiva polisen och kort derefter : återfunno ett par spanare den bortkomna filten hos H pantlånaren J. Olsson. Nu var det icke heller svårt att få reda på tjufven hvilken befanns vara hustru ) Anna Charlotta Falck från Majorna Vid med henne anställt förhör erkände hon att då hon sett den å boddörren hängande filten hade hon obemärkt tillegnat sig densamma samt derefter genast pantsatt ; den hos Olsson för 1 rdr 50 öre. För detta tillgrepp dömdes hustru Falck d. 1; d:s af rådhusrätten att för första resan snatteri böta : 10 rdr. Denna dom måtte hustru Falck ha ansett vara af allt för ringa betydenhet, åtminstone tog hon den icke som en varning att stanna på den brottsliga i och farliga väg som hon beträdt, ty i går stod hon åter inför dombordet i rådhusrätten, denna gång anklagad för att d. 9 d:s från handl. A. C. Weibull ö ö vid Kungstorget ha stulit en porslinsburk innehållande 8 f. smör. Hustru Falck erkände äfven denna stöld. Ilon hade nemligen nämnda dag uppgått i det af hr Weibull bebodda huset vid Kungstorget för att tigga och då funnit burken stående i ett skåp i förstugan. På grund af sitt erkännande dömdes hustru Falck att för första resan snatteri — så märkvärdigt det än låter är förhållandet dock verkligen det att samma person kan dömas icke en utan flera gånger för första resan snatteri — böta 30 rdr. Det torde vara öfverflödigt att nämna att Falck hvarken betalt eller afsetat de henne d. 1 d:s ådömde böter. — Förhör hölls i går inför rådhusrätten med åkaren Johannes Andersson, hvilken på grundade skäl är misstänkt att d. 24 sistl. Februari på aftonen ha anlagt mordbrand i sitt hus n:o 149 i Majornas 1:a rote. Då detta mål d. 15 d:s uppropades inträffade det högst ovanliga förhållandet att en annan person, också vid namn Andersson inträdde och uppgaf sig ha blifvit kallad i st. för den tilltalade och som han hade godt om tid så tyckte han att han gerna kunde gå upp i rådhuset och höra hvad herrarne egentligen ville honom. Denne Andersson, som tycktes vara en munter ture, erhöll emellertid en sträng tillrättavisning af ordföranden för det han drifvit gäck med stadsbetjeningen. . I går var den rätte Andersson tillstädes och uppgaf liksom i poliskammaren att han icke hade den ringaste vetskap om eldens uppkomst. En mängd vittnen hade äfven till i går blifvit inkallade men samtliga dessa jäfvades af Andersson på den grund att han icke hade någon kännedom om deras frejd. Ett af vittnena medhade ett arbetsbetyg som upplyste att vittnet åtnjöte god frejd och fick det på grund deraf aflägga sitt vittnesmål, som dock icke var af någon särdeles vigt. Målet uppsköts till d. 29 d:s då samtliga vittnena äfvensom Andersson åter skulle vara närvarande försedda med prestbevis.