Göteborgsposten – 23 mars 1870, sida 2

— — — —— Å 2 Fran Utlandet. Det är besynnerligt, att vi ännu sakna underrättelser från Rom angående hvad som der timat under senaste dagarne. Att något vigtigt skett, kan man dock taga tör gifvet. Kyrkomötets fäder skulle neml. till d. 17 d:s ha inlemnat sina skriftliga anmärkningar mot dogmen om påfvens ofelbarhet, och jesuiterrevyen Unitå Uattolica utbrast några dagar dessförinnan i denna hjertesuck: D. 17 Mars skola alla anmärkningar vara inlemnade. O, helige Joseph, visa oss den nåden, att dogmen blir diskuterad d. 18 och högtidligt törkunnad d. 19:de, din högtidsdag! Så fort går det väl ändock icke; men dessa ord vittna om, hvad värde de maktegande sätta på de inlemnade skrifna anmärkningar och åt hvilka förhoppningar de hängifva sig. Huru väl allt blifvit planeradt framgår af en kritisk skrift af den lärde tyske teologen Döllinger: Det nya reglemente, som af de fem kardinallegaterna pålagts mötet strider helt och håliet emot allt, hvad som förut varit brukligt; det angifver måttstocken för hvad som skall tilldraga sig i denna församling och låter sluta till arten af de talrika dekret, som den skall utarbeta. Det förtjenar således en sorgfällig granskning. Gå vi nu tillbaka i historien, så finna vi, att det ej fanns något bestämdt reglemente för de ekumeniska mötena under de första tio seklerna. Allt diskuterades på allmänt möte; hvarje biskop kunde väcka de förslag, han ville; ordföranderna, såväl de andliga som de af kejsaren utsedda, upprätthöllo ordningen och ledde på det enklaste sätt öfverläggningarne. De stora mötena i Constanz och Basel uppsatte sjelfva ett nytt reglemente, med anledning af införandet af röstning pr nation. I Trient uppgat man detta system; de presiderande legaterna öfverenskommo med biskoparne om reglementet, eller arbetsordningen, hvilket slutligen kom under omröstning och enstämmigt antogs. Det nuvarande mötet är således det första, der arbetsordningen bestämts för fäderna utan någon deras delaktighet deri. Den första arbetsordning, som gass dem, var så invecklad och så föga praktisk, att olika fraktioner bland biskoparne begärde hos påfven vid åtskilliga tillfällen förändringar, hvilka tillläto mötet att röra sig mera fritt. Förgäfves. Men efter två och en half månader ha legaterna slutligen sjelfva funnit, att om mötet icke skulle nödgas att hastigt afbryta sina arbeten, måste det ovilkorligen förändra arbetsordning; men i det de skredo till denna förändring, fästade de intet afseende vid de af biskoparne uttryckta önskningar. Deras verk utmärker sig genom trenne hufvudpunkter: Först och främst ligger, i afseende på öfverläggningarne, hela myndigheten, allt inflytandet i legaternas och deputationernas (utskottens) händer; sjelfva mötet är utan makt, det har ej ens rättighet till att ha en egen vilja. För det andra skola de vigtigaste trosoch lärofrågor afgöras genom enkel majoritet, i det den ena parten röstar sittande, den andra stående. Men man bör komma ihåg, att man under de båda sista åren låtit i Rom utarbeta ett stort antal resum6er ötver teologiska ämnen, med hvilka de dekreter och canones äro förenade, som man vill låta mötet sanktionera. Detta är de s. k. schemata; det finnes 51 sådana; hittills har man endast diskuterat fem. Och se nu här, huru de skola sättas under öfverläggning: 1. Schemat öfverlemnas till fäderna tio dagar före diskussionen; de kunna skriftligen uppställa anmärkningar och kritiker deröfver; 2. I det senare fallet skola de omedelbart redigera en ny formel för den artikel, hvars förändring de begära; 3. De skola öfverlemna sina törslag till sekreterarne för det af de fyra utskotten, till hvilket ärendet hör; utskottet tager förslagen under behandling, om det anser lämpligt att ändra schemat ; derpå meddelar det till mötet en summarisk analys af de anmärkningar, som inlemnats till detsamma; 4. Ordföranderna kunna taga ett schema under äggning antingen i dess helhet eller till en del; 5. Under diskussionen kunna ordförandena afbryta hvarje talare, som synes dem gå ifrån ämnet; 6. Utskottens biskopar kunna när som helst taga ordet, för att besvara de fåder, som angripa schemata : 7. Då endast tio täder fordra slut på diskussionen, skall det omröstas; omröstningen sker med onkel majoritet, ena parten sittande, den andra stående; 8. När det gäller att uttala sig öfver de särskilda punkterna i ett schema, röstar man på samma sätt med enkel majoritet, först ang. de af biskoparne föreslagna ändringarne, sedan öfver den af utskottet föreslagna texten; 9. Derpå samlar man rösterna öfver hela schemat genom namnupprop. Såsom man finner, hafva några af de moderna parlamentariska formerna införts i denna arbetsord— EAST SEE EEE —— ude i hans ögon. Hon sade skämtvill ni sr 4 sam han var skvldi sin välI er med b