Göteborgsposten – 22 mars 1870, sida 3

mannen lär sig att ännu högre älska den maka hvars öde han bundit vid sitt. Långt ifrån att tröstlös, förintad sjunka åter till den älskarinnas fötter, för hvilken han en gång och för alltid kännt en obetvinglig leda, forskar han i det förflutna och finner att hans unga maka fallit offer för en hjertlös mors nedriga beräkningar. Strålarne från hennes hjertas oskuld äro tillräckligt klara för att sprida ljus öfver den korta lastbarhetens natt i hvars skugga hennes egen mor infört henne, nästan renare och skärare an före 1jallets stund sjunker hon i sin ädle, älskande makes armar — och ridån faller. Man finner att den ryktbare författaren, efter alt i alrleha till en del inslagit en annan bana, på nytt riktar den skoningslösa dissektionssknifven mot en al det moderna pariserlifvets pestbölder. Man mäste beklaga att hans snille istället för att söka högre och ädlare föremål fortfarande älskar att dväljas i sedeslöshetens sumpiga moras, likt ett irrbloss, som istället för att visa vägen, måhända förvillar. lIIuru stor den pekuniära vinning än må vara, som skördas af dylika produkter, ett är dock visst en eflerberlds beundran och aktning, ett namn för sckler förvärfvas icke genom slikt dramatiskt skrittställeri. IIufvudrollerna i stycket utfördes glansande af damerna Pasca, Lesuem, Antonine och Massin samt den ryktbare Landrol.