Göteborgsposten – 21 mars 1870, sida 1

göra sig från allt kompaniskap med hr Jöns Pehrsson och grefve Posse. Det var dock endast tre af dessa som uppträdde, nemligen hrr Bjerkander, Keij och Iledengren. Den förstuumnde yttrade helt kort, att då han ej mot auslagets beviljande reserverat sig, så innebar denna åtgärd att han ansåg anslaget böra utgå, och tör den åsigten kom hansälven att rösta, och hr Hedengren sade sig vara okunnig om någon intrig och förordade likaledes bifall; men af hr h ejjs yttrande fram gick att han ingalunda var främmande för intrigen. Han förklarade sig icke veta af något arrangement, och om han visste af något sådant, så ville han ej veta af det. — Detta yttrande, som visst icke förbättrade tal:s ställning, erinrar om hans äldre författareskap såsom Jean Paulun, då ban eftersträfvade att imitera Jean Pauls antiteser. För öfrigt framställde han den besynnerliga åsigten att isörsvaret visserligen vore af stor vigt, men — bankovinstens bibehållande af ändå större. Hvad tal. dermed egentligen menade, antydde han ej, men förmodligen hör han till deras antal som vill att bankovinsten skall räddas till allmänna diskontlånefondens förstärkning. Emellertid yrkade han icke bifall till det förslag som han i statsutskottet tillstyrkt, hvara! torde böra slutas, att hans törra åsigt i frågan au ansågs som en öfvervunnen ståndpunkt. Ingen af utskottets öfriga åtta ledamöter uppträdde. — Borgmästaren Ahlgren, som annars är mycket talfärdig då det gäller statsutskottets förslag, teg nu; hr Carl Ifvarsson, allmogens ledare, teg också, och hr Hierta uttörde slummerarian.