Göteborgsposten – 19 mars 1870, sida 1

— Det torde ej vara något allvarsamt, svarade miss Brewer med mnågon tvekan. Man är så böjd att oroa sig öfver småsaker, som en doktor skulle skratta åt. Jag tror att mr Dale endast behöfver ombyte af luft. Att bo i London förbättrar ej någons helsa. — Kanske detta är orsaken till han förändrade utseende, svarade Pauline, som var allför glad att bli lugnad med afseende på sin trolofvades tillstånd. Jag skall bedja honom ombyta vistelseort. Men han har lofvat att uppsöka en doktor i morgon; då han kommer till mig på eftermiddagen får jag höra hvad doktorn sagt. Douglas Dale var mycket böjd att negligera de symptomer af illamående som under någon tid låtit sig förmärkas — en mattighet, en känsla af törst och feber, som hade en mycket försvagande inverkan, men som han tillskref de skiftande sinnesrörelser han sista tiden fått undergå. Han var dock för mycket en man af heder för att bryta det löfte han gifvit Pauline. Han gick tidigt följande morgon till Savile Row, der han besökte doktor Harley Westbrook, en framstående läkare, för hvilken han omsorgsfullt beskref de symptomer hvilka han klagat öfver för Pauline. — Jag anser mig ej verkligt sjuk, sade han slutligen; men jag har kommit till er för att lyda en väns önskan. — Jag är mycket glad öfver att ni kommit till mig, svarade doktor Westbrook allvarsamt. — Verkligen! anser ni då symptomerna oroande? — Ej för ögonblicket; men jag går så långt att ing