Göteborgsposten – 17 mars 1870, sida 3

tiga äfven underfred var följande: I löner utbetalades till soldaterna tillsammans 55,000 rdr, af hvilket belopp nära hälften insattes i sparbankerna; antalet af straffade — hufvudsakligen för ganska obetydliga fel mot militärlagen — var blott 101, och i hvarje detachement förklarade läkarerapporterna att manskapets helsa var förbättrad och deras krafter stärkta af de fysiska mödor det varit underkastadt. Man finner således att man, genom att ge manskapet ett arbete, som verkligen intresserar dem, istället för att låta dem till öfvermått sysselsätta sig med de enformiga pligterna på exercisfältet, vinner trenne särskilda fördelar: Genom att sättas i tillfälle att erhålla extra betalning bli de mera nöjda med sin lott; vidare, beständigt fysiskt arbete afhåller manskapet från dåliga förehafvanden och brott, emedan det utgör en säkerhetsventil för öfvermåttet af lifskraft; slutligen denna öfning ökar helsan och krafterna. Skulle icke en dylik sysselsättning äfven kunna förskaffas åt trupper som äro förlagda i garnison i andra länder? I våra dagar då spaden oeh hackan blifva af en ofantlig betydelse äfven på slagfältet, så kunde det ej skada om garnisonstrupper finge lära huru de skulle begagna dessa verktyg på bästa sätt och utan att blifva uttröttade af arbetet. Afven i andra afseenden skulle det helt visst vara nyttigt både för staten och i främsta rummet för armåen sjelf, om en god plan för dylika arbeten blefve antagen. Adelina Patti och ryssarne. Vi meddelade förlidet år några detaljer om det entusiastiska bifall som den stora sångerskan, hvars namn såsom konstnär synes bestämdt att för alltid undantränga markisinnetiteln, rönte i Petersburg. Lastad af diamanter återvände hon till Paris, men hvem kan förtänka henne att hon, så söderns barn hon är, längtade åter till Newan, till denna stad der kejsare bjödo henne armen, der furstar lågo för hennes fötter. Hon har också återvändt, och hennes mottagande då hon d. 3 d:s för första gången ånyo uppträdde var sådant att man aldrig dertill sett ett motstycke, att döma efter nedanstående berättelse af en korrespondent till en parisertidning: Kejserliga italienska operan var eklärerad å giorno. Att alla platser der voro upptagna kan man så mycket lättare finna som redan på de affischer, hvilka först tillkännagåfvo Adelina Pattis uppträdande var tryckt: alla biljetter äro utsålda. En plats vid denna representation såldes till sist till det oerhörda priset af 400 silfverrubler. Kejserliga familjen utan ett enda undantag och klädd såsom vid en galaföreställning var närvarande. Generaler och officerare voro iförda sina rikaste drägter och med brösten betäckta af ordnar. Lägg härtill tusentals qvinnor öfversållade med diamanter — och man skall finna att salongen måste ha erbjudit en feeartad anblick. Spektaklet började med första akten af II Cri spino Comare. Då Adelina Patti framträdde väntade henne en ovation som varade i minst fem minuter. Applådissementer afbröto tvenne gånger den vackra duetten mellan Luechini och Adelina. Etter aktens slut blet hon kallad af kejsaren att infinna sig i hans loge för att mottaga hans lyckönskningar. Under tiden gjorde publiken ett oerhördt larm då den icke vidare såg till la diva. Då hon återvände reste sig orkesteranföraren och lemnade henne med ena handen en förtjusande samling kamelier, lagda i en korg, och med den andra ett öppet juvelskrin klädt med blått sammet och i hvilket man kunde beundra en utomordentligt rik och vacker brosch. Denna brosch består af en ofantlig perla omgifven af tretioen diamanter af sällsynt skönhet. Under densamma hänger en stor perla i form af ett päron. Värdet af detta smycke anses uppgå till 70 a 75,000 francs och utgör resultatet af en subskription bland deltagarne i en af hufvudstadens klubbar. — På denna hyllning följde sex inropningar. I första akten af La Traviata, deri m:me Patti derefter sjöng, uppträdde hon prydd med broschen. Det är onödigt att säga huru hon sjöng denna akt och de följande. Efter operans slut blef hon åter kallad till den kejserliga logen och blef derpå åter sex gånger inropad, hvarje gång öfverhopad med ofantliga buketter af och korgar med kamelior. Den tredje och sista delen af representationen utgjordes af den stora vansinnighetsscenen i Lucie. Denna scen afbröts flera gånger af applåder, och sedan ridån fallit inropades m:me Patti under ett vansinnigt oväsen. Hvarenda åhörare stod upprätt, damer, guldsmidda militärer och vanliga svarta frackar, alla ropande: Pattil Pattil och svängande sina näsdukar, panascherade hattar och kaskar krönta med den tvahöfdade örnen. Ingen tänkte på att aflagsna sig. Då m:me Patti nu först åter inträdde steg orkesteranföraren fram och öfverlemnade åt henne i orkesterns namn en lagerkrans af massivt guld, vid hvilken var fästad ett vackert band af siltver med inskriften: Å Adelina Patti, Vorchestre de vopera ilallen. — M:me Patti hade ingalunda väntat detta vittnesbörd på beundran af sina kamrater inom musiken, ty ingen artist har här varit föremål för en dylik hyllning. Hon emottog också kransen med synbar rörelse och alltjemt bärande detta emblem i handen samt ofta förande det till sina läppar framkallades hon femton gånger till rampen för att besvara publikens bifallsyttringar. Qvinnoemancipationen i Förenta Staterna har ledt till ett resultat, som icke ens mr Stuart Mill i sina glödande drömmar om qvinnorna tyckes ha anticiperat. Det berättas nemligen från Newyork att ett qvinligt bankirhus derstädes blifvit öppnadt och att första dagen damerna gjorde affärer 4000 personer infunno sig på deras kontor. Damerna sägas ha ådagalagt fullkomlig sjelfbeherrskning och ha behandlat både pengar och papper med en färdighet som bevisade långvarig förtrolighet med deras värde. Sjelfva förklara de att de inom tre månader skola göra de största aflarer såsom bankirer och mäklare i Newyork, och det är antagligt att de till sina diskar skola locka största delen af denna stads jeune se dorke. Huruvida damerna ha någon del i sjelfva bankdirektionen nämnes icke i dessa underrättelser, men om man antager att de handla oberoende af mr Vanderbildt eller någon annan spekulator, så kan man fråga sig: Ar det något skäl att antaga det de skola misslyckas i sin affär. Utan tvifvel ha damerna i Amerika genom romaner fått en viss insigt i vexelmäkleriets mysterier, och det är obestridligen sannt att affärsidkande qvinnor inom alla länder gå upp mot män hvad beträffar flit, uppfattning af karakter (så vidt icke hjertat såsom lätt händer kommer med i spelet) försigtighet och klokhet vid uppgörandet af en affär. De lära mycket lätt skilnaden emellan sju och tu, och i minutaffårer samt mindre finansiella kombinationer ha de ofta stor framgång. Men huruvida de ega tillräckligt originalitet och vidsträckt blick för att inleda och ad — L 1 — au AAh huveavida da nm