Göteborgsposten – 16 mars 1870, sida 2

XVII. Lady Eversleighs och hennes följeslag ares resa var lika hastig som kapten Copplestones. bittra samvetsqval voro blandade med den ångest som uppfyllde modrens hjerta under dossa rysliga timmar. Hennes ögon had: på en gång blifvit öppnade för det brottsliga i de hämndplaner hon så länge närt och som utestängt alla ömma känslor, alla ädla instinkter ur hennes hjerta. Hon hade tagit för afgjordt att barnets försvinnande direkt eller indirekt var sir Reginalds verk, och hon yttrade denna sin åsigt till mr Larkspur. Men till sin förvåning fann hon att denne ej delade hennes tanka rörande denna sak. — Jag säger er uppriktigt, mylady, att jag ej tror sir Reginald ha något med saken utt göra. Jag behöfver ej säga er att jag förvärfvat stor erfarenhet i dylika saker, och om denna erfarenhet är något värd så har sir Reginald ej sin kand med i detta dåd. — Ej direkt kanhända, men indirekt, inföll Honoria. — Nej, mylady, det är någon annan som begått detta dåd, och hvem denne andre är skall jag försöka finna ut. Då jag hunnit till ort och ställe och sett mig om litet, skall jag vara i stånd att bilda mig en bestämd åsigt om saken, (Forts.)