Göteborgsposten – 16 mars 1870, sida 1

ninini:iii IE BOSE Först då han huanit ut i parken, drog han täcket från det halfqväfda barnets mun. XVI. Kapten Copplestone stannade ej så mycket som en halftimma på vägen mellan London och Raynham. Inga ord kunna beskrifva hans ångost, hans själsqval då han satt i vagnen, gifvande okt på hvarje milstolpe, räknande hvarje minut af de ledsamma timmarne och beständigt uppmanande kusken att köra fortare. Han hatade sig sjelf för det han låtit narra sig af brefvet. — Jag borde ej ha lemnat barnet, upprepade han beständigt för sig sjelf, ej ens för att lyda dess mor. Min plats var hos lilla Gertrud och Jag var vansinnig som öfvergaf min post. Om någon skada har tillfogats henne under min frånvaro tror jig att Jag skjuter mig för pannan. Sedan han en gång fått klart för. sig att brefvet var förfalskadt, kunde han ej tvifla på att en komplott var å bane mot lady Eversleigh och hennes dotter. För kapten Copplestone, som visste att hans vän fallit offer för en förrädares mörka intriger var denna föreställning ryslig. — Jag kände de skurkar jag hade att göra med; jag var förberedd på all den falskhet och slughet som skulle användas för att göra barnet ondt, sade han för sig sjelf under dessa timmar af sjelfförebråelse, och dock lät jag