Göteborgsposten – 16 mars 1870, sida 1

återtaga dem, så beslöts att för deras behandling ett utskott skulle tillsättas, bestäående at nio personer. Men det blir ingen lätt sak att nu i Andra kammaren uppleta nio krigsötverstar, och huru hedersamt det än må synas att erhålla ett sådant förtroendeuppdragså uppväges det af obehaget att behandla frågor af så stor vigt då den erforderliga sakkunskapen fattas. Utskottet har också endast en utväg att anlita, den nemligen, att i anseende till den längt framskridna tiden föreslå, det för närvaraude hr Mankells motioner lemnas utan afseende. Men under sådana omständigheter hade br Mankell utan tvifvel förfarit klokast, om han sjelf återtagit motionerna. Vid hvarje riksdag sedan mycket lång tid tillbaka väckas motioner som antagit karakteren af stereotypa; hufvudmotivet i desamma är alltid välmening, fastän mer eller mindre anspräksfull. Värden om omyndigas egendom har städse legat representationen varmt om hjertat och många hundra motioner hafva gått ut på förbättring at denna vård, men utan att närmare angifvits huru den skulle åstadkommas för att blifva ändamålsenlig. Vid innevarande riksdag har hr Englander föreslagit att K. M:t skulle låta utarbeta förslag till stadganden om upprättande af förmyndarekamrar. Motionären, såsom nykommen, hade sig ej bekant att hos regeringen hvilar en trån törra riksdagen afläten skritvelse, hvari den åsigt uttalades att tör hvarje domkrets borde tillsättas en nämnd, tili hvilken törmyndare hade att atlemna myndlingarnes medel för att af nämnden haudhafvas och utlånas. — Att nu besvära regeringen med ny skritvelse i samma sak ansåg utskottet olämpligt, men så tyckte ej hr Englander, hvilken klandrade att regeringen ingenting åtgjort. Han anser naturligtvis att upprättandet af en ny förmyndarestadga kan gå för sig lika lätt som att skrifva en i allmänna ordalag hållen motion i ämnet. Ehuru tvifvelsutan kammarens flesta ledamöter ganska väl inse hvarföre förlidne riksdags framställning möter stora svårigheter, ansåg sig dock h. exc. justitiestatsministern böra uppträda med det förklarandet att han finge taga på sig, att intet förslag utarbetats. Men dertill vore orsaken, att det ej var klart hvad som kunde och borde göras. Funnes ett utbildadt kommunallif, så skulle 1861 års torsattning medföra det med den atsedda gagn. Då detta kommunallif saknades, så vore det betänkligt att till de föreslagna nämnderna aflemna de omyndigas medel att utan kontroll handhafvas. Der i andra länder förmyndare kamrar äro inrättade bestå de al embetsman, som under tjenstemannaansvar mottaga och vårda medlen, Det behötver väl icke sägas att motionären tänker sig inrättandet at förmyndarekamrar utan vidare kostnad och hvars ledamöter skall åtaga sig ett svårt arbete och stort ansvar för intet, samt att så konstruerade personer, tillika dertill skickliga, ötver allt skulle finnas. Men det är deri som den välmente mannen missräknar sig. Skulle han väl sjelf kunna och vilja åtaga sig ettsådant bestyr? Och huru är det väl på landet beskaffadt med det kommunala lilvet, då man ofta träffar kommunalnämnder der sjeltva ord soranden med stor svårighet kan sköta pennan? Gårdagen var för många riksdagsmän insen hvilodag, tvärtom en mödans, intrigernas, kombinationernas och köpslagandets dag. Det gällde de gemensamma voteringarne, som skola börja kl. 10 och hvilkas utgang atbidas ned ytterlig otålighet.