Göteborgsposten – 12 mars 1870, sida 2

Från Utlandet. Det finnes intet land i Europa, der centralisationen är så starkt utvecklad som i Frankrike. Laboulayes ÅKung Pudel är visserligen en blodig parodi på hela detta centralisationsmaskineri, men är derjemte en ganska trogen spegelbild, den parodiska formen oafsedd, af detsamma. I hvarje vrå och för hvarje äfven den obetydligaste allmänna tjenst finnes en guldgallonerad tjensteman med sin lullmakt. Alla dessa smätjenstemän äro slafviska under prefekterna, hvilka återigen utses direkte af regeringen. Sälunda herrskar denna genom tusendetals kring hela landet utspända trådar öfver befolkningen, hvilken, hvart den vänder sig, har en tjensteman, ett regeringsombud framför sig. Alla dessa tjenstemän äro ganska väl aflönade — det är blott folkskolelärarne, som i Frankrike ha en mager kant af kronans kaka att lefva på — och måste genom hela sin organisation äflas efter att komma i lyckans solsken, att få ordnar och band. Sådana blänka ock i deras frackar och smeka de i detta fall barnsliga fransmännens blickar, så att mödrarne betrakta det som ett högt önskningsmål att få sina barn in i kronans tjenst, der de bestås god mat, guldgaloner och hederslegionen. På detta sätt har den franska andan mer och mer korrumperats och nationens sinnelag mer och mer vant sig vid underkastelse under tjenstemannatyranniet, under en halft qväfvande byråkrati, hvilken varit den personliga regeringens pålitliga verktyg. Så länge Napoleon III satt som en österländsk sultan i sitt slott och nickade, så att prefekterna nickade och under dem hela den galonerade skaran gjorde så äfven, var det bra; men en dag kom döden och klappade på dörren till den franske sultanens rum i Tuilerierna. Denne såg benrangelsmannen glänta på grafvens dörr och han blef nu till sin förvåning varse huru den lefnadspyramid, som han trodde sig ester alla konstens reglor ha omsorgsfullt uppfört, stod upp och nedvänd. Då hans hand höll på att släppa regeringstyglarne, höllo äfven alla byråkratmarionetterna på att ramla — och stor förvirring i den så konstfullt hop