Göteborgsposten – 12 mars 1870, sida 1

Vid frukostbordet. — I nattens tysta timmar, teckning efter naturen. — Smädeskrifvaren. Thorsda recettspektakel. — Verser till Johan Jolin. Cirkus Salamonsky. — Det berättas. — Kallprat. — f. Nå-å, hvad äv det för nytt i Posten i dag!, frågar din iikta hälft, då hon ser dig halfgåspane lägga bort tidningsbladet och med fördubblad ifver egna dig åt vett väl dukadt frukostbords förgängliga fröjder. Nytt? Åh, just ingenting, det är det nästan aldrig på Mändagarne, mumlar du med munnen full af bräckt skinka och (för alltid) förlorade ägg. Nå ja, det kan då väl ingen undra på, di stackars menniskorna ska väl också ha en hvilodag, utbrister din lefnads stjerna, qvinligt sörsonande. Um, hm, åh ja, du kan ha rät, brummar du till svar, skakar brödsmulorna från servietten, viker prydligt och ordentligt ihop den och går, sjelt prydlig och ordentlig, på ditt kontor. Milda, ljufva, dyrkansvärda medlerska mellan oss och våra läsare, å di stackars menniskornas vägnar bringa vi dig vår varmaste tacksägelse, men — för vårt eget anseendes skull måste vistaga dig ur en liten villfarelse. Vet då, hulda väsen, ati för oss morgontidnings-menviskor ges det, strängt taget, icke mer än tre egentliga hvilo-dagar på hela året, nemligen: Påskdagen, Pingstdagen och Juldagen. Endast undantagsvis händer det sig så lyckligt som i fjor, att Marie Bebådelsedag infaller på en Lördag eller, som året förut, Juldagen på en Fredag. Sådane der ljuspunkter i vårt lif, sådana der swå extraordinarie hvilodagar, kunna icke få tagas med i beräkningen. I förbigående sagdt, om en af våra mest aktade kollegers riksdagsmotion om Annandagarnes borttagande