Göteborgsposten – 10 mars 1870, sida 1

2 ———77—7—— —— — -AKkÄHOpMD;pa— — AAi — —— —— —— Miss Graham var i ett ingalunda älskvärdt lynne då hon, efter en veckas ängslig väntan en morgon steg ned i matsalen. Gordon Graham satt redan vid frukostbordet. Ett bref till miss Graham låg vid hennes kuvert. Det innehöll en räkning från hennes franska modehandlerska på trehundra pund. — Jag kan aldrig betala dem! mumlade Lydia; aldrig! aldrig! Hennes ofrivilliga utrop lät nästan som ett förtviflans anskri. Gordon Graham blickade upp från den tidning hvari han läst och betraktade sin syster. — Hvad är det fråga om? utbrast han. Ah!jag ser, en räkning. Från modehandlerskan förmodar jag? Nåväl, ni qvinnor skola göra er vackra hvad det än må kosta, och förr eller senare måste ni betala derför. Om du kan hålla Douglas Dale fast, ekall en vexel af honom snart tysta munnen på mamsell Susanne och göra henne till din ödmjuka tjenarinna för framtiden. Men hvad är åt dig, Lydia? Ditt ansigte bär en så dyster prägel i dag. Har du ej erhållit några underrättelser från din älskare? — Gordon, sade Lydia häftigt, plåga mig ej. Jag vet ej hvad jag skall tro. Men jag har spelat ett förtvifladt spel — jag har riskerat allt på ett tärningkast — och om jag misslyckas måste jag underkasta mig mitt öde. Jag kan ej strida läogre; jag är trött på ett lif som ej haft annat än missräkningar och nederlag att erbjuda mig.