Göteborgsposten – 9 mars 1870, sida 2

kånslor ha varit, om hon vetat att Douglas Dales enda berckelsegrund till hans framställda önskan af en qvinlig van var att skaffa en sådan åt hans tillbedda Pauline, att åt henne bereda skyddet af en qvinna hvars ställning i samhället var erkänd och oantastlig? — Ursäktar ni att jag nu förenar mig med er bror och er väninna, miss Graham? Jag måste i alla händelser taga tidigt afsked af er och detta samtal har gifvit mig mycket att tänka på. Jag skall snart träffa er igen. Godnatt! Han var snart borta. Lydia Graham qvarstannade en stund ensam fördjupad i triumferande drömmar, derefter gick hon att förena sig med Gordon Graham och enkan. — Jag har vunnit, sade Lydia för sig sjelf, och huru lätt gick det ej! Stackars karl! hans sinnesrörelse var verkligen pinsam. Han stannade ej för att skaka hand med mig. Mrs Marmaduke tog afsked straxt efier det Douglas Dale gått och miss Graham blef ensam med sin bror. — Nåväl, sade Gordon Graham med mulen uppsyn, du tycks ej ha dragit stor fördel af din middagsbjudning. Dale gick sin väg så fort han kunde, och det talar ej särdeles till förmån för din tjusningsförmåga. Lydia slog en liten triumferande knyck på hufvudet i det hon betraktade sin bror. — Du är mycket skarpsinnig käre Gordon, sade hon; men ibland misstar du dig myckot, trots din skarpsinnighet. Hvad skulle du säga om jag omtalade för dig alt