Göteborgsposten – 9 mars 1870, sida 2

gerna velat att hon skulle försöka det experiment på Douglas Dale, som denne nyss varit underkastad; men han hade ej varit för sangymisk i afseende på dess resultater och hyste ej obetingadt förtroende till det meddelande som Lydia nu gifvit honom. — Nåväl då, sade han, föruteatt att du har rätt i allt detta, så är han dock, som du kallar det, intrasslad, Huru förklarade han, huru ursäktade han det? Lydia smålog ett sjelfbelåtet, föraktligt småleende. Hon var ej svartsjuk på madame Durski; hon föraktade henne. — Han ursäktade det ej, han förklarade det ej; han vet att hon ej har någon stränghet att frukta af mig. Allt hvad han behöfver är att förmå mig bekänna min kärlek till honom, och sedan skall han snart göra sig fri från alla hinder. Var ej rädd, Gordon; detta är visserligen ett stort fall från den ärelystnad jog fordom hyste, de förhoppningar jag fordom gjorde mig; detta är helt annat än sir Oswald Eversleigh och Raynham Castle, men jag har beslutat mig för att vara nöjd med det. Lydia talade i en ton af dygdig resignation och med en säkerhet som var oändligt lugnande för hennes bror. — Detta är dock litet besynnerligt, sade han. Du skall bekänna din kärlek för denne herre, och sedan skall han bryta med en annan dame för att belöna din kärlek. Det fanns en dag då miss Grahams stolthet skulle ha rest sig upp emot ett dylikt förslag som verkligen synes litet förödmjukande. (Karta Y