Göteborgsposten – 9 mars 1870, sida 2

mr Dale denna afton så godt som gjort mig ett giftermålsanbud? — Du ämnar väl ej omtala det? — Jo, det ämnar jag, svarade Lydia triumferande. Han tillhör de exentriska menniskor, som ha sitt eget sätt att framställa saker och ting, som ej bry sig om att gå den vanliga, trampade stigen; eller måhända är det endast hans blyga och förbehållsamma natur som gör att han är så underlig och tölpig i sättet att förklara sig. — Gör ingenting huru tölpigt hans anbud blifvit gjordt, blott det är uppriktigt menadt, svarade den praktiske kapten Graham. Men jag tycker ej om deder orden så godt som. Kom ihåg, Lydia, att det råder intet tvifvel om hans förlofning med madame Durski. Han har sjelf bekräftat den. — Nå ja, må han ha gjort det, sade Lydia, och må någon sålan der tvetydig qvinna ha narrat honom till att göra ett giftermålsanbud. Är han väl den förste man som råkat i en dylik dilemma och dragit sig ur den? Han trodde adt jag endast tänkte på Lionel och att det ej fanns pågot hopp för honom. Jag kan fullkomligt väl förstå huru han under sådana omständigheter kunnat trassla in sig på detta sätt. Gordon Graham smålog på ett visst satiriskt sätt, som skulle ha retat systern betydligt, om hon ej händelsevis sett åt ett annat håll. Han kände fullkomligt sin systers fåfänga och att den mången gång ledt henne in i ett fantasiens paradis, ur hvilket hon snart blifvit förjagad af den bittra missräkningens oförsonlige engel. Han hade