Ärfvingen till Raynham. Af M. E. Braddon. (Förf. till Lady ÄAudleys hemlighet m. fl.) Öfvers. frän Engelskan. — Jag vill träffa mr Dale, utropade Lydia. Jag vill af hans egna läppar höra om det är grund för detta rykte eller ej. — Huru ekall du kunna träffa honom? — Du måste ställa om det åt mig. Du han bjuda honom hit på middag. — Det kan jag göra; men frågan är om han skall komma. Kanske om du skrefve ett bref till honom skulle han bli mera smickrad än genom någon muntlig bjudning af mig. Lydia var ej sen att följa denna vink. Hon skref ett af dessa förtjusande och smickrande bref som en erfaren verldsdam så väl förstår att hopsätta. Hon uttryckte sin förvåning och ledsnad öfver att ej ha sett mr Dale efter återkomsten till hufvudstaden — sin fruktan att han kunde vara illamående, sitt hopp att han skulle antaga en inbjudan till en förtrolig middagsmåltid i sällskap med henne sjelf och hennes bror som äfven mycket gerna önskade träffa honom. ) Forts. fr. N:o 55.