Göteborgsposten – 7 mars 1870, sida 3

gång kostade mig 1500 francst. N:o 2 är mille JoSöphine IIugot, dotter till en portvakt i Rue Chantercine och som spelade på Thåatre S:t Antoine med mycken framgång under namn af Victoire Hugo. Hon har förklarat sig vara min naturliga syster, hvilken jag lemnat att lefva ett lif af elände. N:o 3 är Adolphe Hugot, en flöjtblåsare — estafvar sitt namn utan t och tros vara min broder: N:o 4 är Felix Hugot, skräddare — kallar sig på sina visitkort för I. IIugo och gäller för att vara min kusin. o 5 är M. IIugot, en värdshusvärd i hörnet vid ingången till Parc de Neuilly, hvilken nyligen börjat kalla sig Hugo. N:o 6 är M. —, aktör i Amiens, som helt simpelt tagit Victor Hugos namn i stället för ett annat. N:o 7 är en gamin de Paris, som helt nyss fick plikta en francs för det han utan tillstånd under namn af Victor Hugo sålde tändstickor. Magstarkt smicker. som bekant har hertigen af Edinburgh nyligen besökt Indien och dervid hade en stor del festligheter egt rum. Dessemellan har prinsen tagit kännedom om en hel del förhållanden i Indien och särskilt besökt skolorna derstädes. Vid ett dylikt besök yttrade löraren i skolan: Se här mina barn är drottningens af England son jemte vicekonungen och Lord Elcho. Se huru stora och ädla de äro och huru enkelt klädda de likväl äro. Ilärpå svarade barnen följande ord, hvilka skulle kunnat anstå någon durkdrifven hofman vid en despotisk rayahs hof, men som läter väl brädmoget lismande i barns mun: Vi äro glada att se dessa stora män. Engelsmännen äro våra gudar; det finnes inga herrskare sådana som engelsmännen och lyckliga de folk som äro styrda af dem. — En engelsk tidning, hvars korrespondent omtalar detta drag, är dock blott måttligt smickrad och anmärker: De stackars barnen borde ettdera fått smaka riset för det de sade hvad de icke kände eller och borde de vänligt underrättas om att de blott pratade nonsens. — JRIREENRSEEEEEE STEEEAEE