Göteborgsposten – 7 mars 1870, sida 1

tör oss? Vi kunna ju vänta och atbida ännu en skörd, och blir den god, så kunna vi ju nästa år, eller längre fram taga de begge stambanorna i öfvervägande? Och dessa frågor skola af ganska många besvaras jakande. Man kallar dessa nibilister derföre att de ej lemna något anslag till berörda stambanor. Om Sala-liniens anhängare kunde fullt lita på Norrköping-Nässjöbanans målsmän och likaledes de senare på de förra, så blefve väl striden ganska liflig; men intressena äro så invecklade och rösterna äro så splittrade, att ingen med visshet kan beräkna utgången, och hvarken Sala-eller Sevallaliniens anhängare känna sig nog starka för att leverera en hufvuddrabbning nu, utan torde foga sig efter nihilisternas önskan, som sätta sig i efterhand med trumf ess. Nihilisternas ställning är såtillvida angenäm, som de kunna orda om sparsamhet och varsamhet och slå icke sina komitenter för pannan, utan intaga en högre fosterländsk ställning och blifva patrioter par preference och för godt pris derjemte. Det torde icke behölva sägas att icke så få representanter i Andra kammaren varit veksamma beträffande den norra stambanans riktning. Den der Sala-linien är åtminstone billigast, säga de. Ja, det förstås; men för den arbeta Göteborgarne och de unna naturligtvis icke Stockholm att komma upp i bergslagen. — Åå, är det så, då kommer inte jag att rösta för Sala-linien. Andra säga: Men nog är Sevalla-linien tördelaktigast. — Säjor du det? nåja! för den skulle också jag ba röstat, om inte grefve Sparre vore så angelägen om den och ifall inte hr Wallenberg också ville ha den. — Ja då, så är det kanske bäst att icke heller rösta för den. Konsten är nu att kunna vinna röster. Åtskilliga metoder användas. Se här ett sätt. lUn representant, hr A., — vi kunna så kalla nonom — litligt intresserad för Sevalla-linien, vände sig tull hr B., strängt religiös, inåtvänd, men benägen för Sala-linien: Jag har visserligen, sade hr A., ofta sökt vända mina tankar åt det djupt allvarliga, men hittills hafva de verldsliga bestyren tagit min tid i anspråk. Gerna skulle jag vilja samtala med er i åtskilligt på det religiösa området, der ni är så hemmastadd. Ni är lycklig, som icke behöfver låta förrycka er af dessa olidliga utskottsarbeten. Ursäkta, invände hr B., ömen jag sitter ju i statsutskottet. — Nå, det hav alldeles undfallit min uppmärksamhet, inföll hr A. med låtsad förvåning; men då skola vi samtala om norra stambanans blifvande riktning. Och så var man med ett hopp inne på de verldsliga bestyren efter en nätt öfvergång. Om Måndag skall jernvägsstriden börja. Vi ha således veckan för oss. Denna strid börjar i år mycket tidigt; när den blir utkämpad skall ett lugnare riksdagslit inträda, ulldess hufvudtitlarne skola diskuteras. Det ir icke osannolikt att man då, eller något längre fram, skall söka arrangera en ministerkris. De finnas som icke skulle hafva nåkot emot en ny minister, hvartill kandidater också finnas; enda svårigheten torde vara att göra dem antagliga af andra och flera än det kotteri hvarifrån de utgå. Den 11:te skola hufvudstadens valmän utse en riksdagsman efter frih. Liljencrantz. Valstriden blir denna gången ingalunda så litlig som tillförne vid ett liknande tilllälle. Dagens Nyheter har redan för flera dagar sadan rekomrmenderat notarien Ljungberg, men ej fått understöd af sina samtida här på platsen. Aftonbladet har förordat kommersrådet Sjöberg, och tages endast hänsyn till de begge kandidaternas förtjenster i det offentliga och såsom representanter, så ligger hr Sjöberg så ojemtörlig å öfver, att valutgången icke bör blifva tvifvelaktig. IIr Sjöberg är en utmärkt talare, br Ljungberg talar också, men är som talare mycket tråkig och af denna kategori är tillgången redan stor. Antagligen skola vi så nöjet al ett valmöte och såsom en omvexling i det hvardagliga kon det ju bli rätt trefligt. NR a SEPT ANSNTET SE REST TATT YÄ——