ärfvingen till Raynham. Af M. E. Braddon. (Förf. till Lady Audleys hemlighet m. fl.) Öfvers. från Engelskan. — Verkligen, madame Durski, utropade Reginald med ett hånskratt; det var en högst egendomlig förändring. — Ni trodde kanhända, att det ej fanns några gränsor för en qvinnas dårskap, sade Pauline; men ni ser att ni hade orätt. Äfven derpå finns ett slut. Och nu, sir Reginald Eversleigh, önskar jag er god afton. — Är detta en farce, Pauline? frågade baroneten med en röst som nästan qväfdes af raseri. — Nej, sir Reginald, det är rena allvaret, svarade madame Durski i det hon förde harden till klocksträngen. Omedelbart efter ringningen infann sig Carlo Toas. — Carlo, öppna dörren för den herrn, sade hon lugnt. Baroneten gaf henne en blick — en mörk och hotande blick — och lemnade rummet, följd ar spanjoren som ledsagade honom ut på gården med hvarje tecken till vördnad. — Förbannelse öfver henne! mumlade sir Reginald mellan tänderna under återvägen från Hilton House. Det ) Forts. fr. N:o 52.