Göteborgsposten – 7 mars 1870, sida 1

— Nå väl då, om ni lyder mitt råd, skall ni afbryta bekantskapen med er kusin från denna stund. Ni skall laga att era vänner i klubbarne få veta, att han trängt ut er hos den qvinna ni älskade och att ni och han ej längre stå på förtrolig fot med hvarandra. Ni skall bryta med honom offentligt på en af era klubbar, så att kölden er emellan må bli tillräckligt bekant. Och sedan ni gjort detta skail ni resa till kontinenten. — Resa utrikes? Hvarföre det? — Det är min hemlighet. Kom ihåg att ni lofvat att lyda mig blindt, svarade Victor. Ni skall resa utrikes; ni skall låta verlden veta att ni och Douglas Dale äro skilda åt genom Canalen; ni skall låta honom fritt få egna sig åt den qvinna han valt till hustru, och om, medan han är förlofvad med henne, ett oblidt öde skulle drabba den unge mannen — om han, liksom sin äldre bror, skulle röjas från er väg, skulle den clakaste skandalskrikhals som någonsin har funnits knappt kunna säga alt ni haft någon del i hans öde. — Jag förstår, mumlade Reginald i låg ton, jag förstår. Han sade intet mera. Han hade blifvit hvit ända till länparne. Men samtalet ombyttes och Douglas Dales namn blef ej vidare nämndt. 4 x Sedan det samtal var öfver, som Pauline fruktat men som hon insett vara oundvikligt, kunde hon mera fritt njuta af sin förändrade ställning och uppehålla sig med sina framtidsplaner. Hon var verkligen lycklig, men hen