Göteborgsposten – 4 mars 1870, sida 3

Åee 6Å U Å Från Utlandet. Den 24 Februari var årsdagen af 1848 års stora revolution i Frankrike. D. 24 Februari 1869 blef en glänsande segerdag för den franska regeringen. Den stär nästan utan exempel i Frankrikes parlamentariska historia, heter det i bref från Paris. Med undantag af den törsta republikens sessioner och dem, då, såsom fallet var d. 24 Febr. och d. 15 Maj, det beväpnade folket inträngde i det lagstiftande palatset, har det väl aldrig kommit till en sådan storm som nu för en Jemtörelsevis underordnad fråga. DuquC de la Fauconnerie lemnade en framställning af den provisoriska regeringens uppträdande vid valen af 1848 års nationalförsamling och sökte äfven framhålla, att de, som då regerade, uppträdt på samma sätt som kejsardömet gjort. Emanel Arago förklarade att hr Dugucöes tal var en lycka för 1548 års republik, hvilken har insenting att dölja och ingenting att förhemliga. Jag läder mig öfver att ha fatt tillfälle att taga till ordet, emedan jag derigenom kan förklara, att jag efter 20 är ännu hyllar samma principer och att jag anun i dag är, hvad jag var i Lyon, då republiken skickade mig dit som sin kommissarie. Han afgaf de ågra förklaringar öfver sitt uppträdande och tackade slumpen, som tillstadde honom att kunna tala om republiken på dess årsdag, d. 24 Februari, hvilken han och hans vänner firade såsom ett stort minne och ett hopp. Det skallr, tillade han, vej falla någon in att tira d. 2 December:. Garnier-Pages tog nu äfven till ordet, för att tala till formån för 1848, hvarvid stämningen inom kammaren blef ytterst retad. Efter en förklaring af Ollivier, att regeringen definitivt uppgifvit de ofticiela kandidaturerna, lemnades ordet till Granier de Cassagnac (som bekant medlem af den reaktionära högern), hvilken uttalade sig till förmån för de officiela kandidaturerna, och detta i temligen skarpa ordalag mot kabinettet. Ollivier svarade, och sedan han sagt att han ogillade angreppen mot institutionerna, men icke var fientlig emot rättvisa åtgärder, förklarade han, att han till de senare räknade en förändring i det nuvarande valsystemet (afbrott). Jerome David (också en af högern): Det ä detsamma som en upplösning. (Stormen blif förfärlig. Vilda rop ljuda från alla håll). Ollivier: Man har talat om Casimir Perrier och anställt en jemförelse mellan denne berömde statsman och oss. Det är dock en stor skilnad. Då Casimir Perrier öfvertog makten, var landet oroligt genom de missbruk, som man gjort af friheten. Då vi kallades till makten, var landet oroligt för maktens alltför stora koncentrering. Med de 116:s proun kallades vi i sjelfva verket att öfvertaga rege ringen. Vi maste bet sa Ordningen och tilltredsstalla frihetsandan. Vi skola ej skilja oss ifran det goda, som man sedan aderton år tillbaka skapat, men vi kunna ej skilja våra handlingar från vår forntid. Vi kunna ej erbjuda det nedslående skadespelet af män, hvilka komma till makten och genom handligar beslå sina principer med osanning. Äfter detta tal uppstod ett gräsligt tumult, hvilket varade i ungefär en qvart. Det var omöjligt att fortsätta sammanträdet. Alla de deputerade tvista med hvarandra. Jerome David låter en dagordning cirkulera. Man ser att det gäller en afgörande kamp mellan högern och ministeren. IIn. märklig anblick omsider börjas åter sessionen, och den forne inrikesministern, hr Pinard, gör sig till representant för anhängarne at de officiela kandidaturerna, i det han uppläser följande dagordning: eI betraktande deraf, att regeringens visa och hofsamma inblandning i valen är i vissa fall en politisk nödvändighet, ötvergår kammaren till dagordningen. Pinard tilllägger, att regeringen måste vara i stånd att understödja sina vänner. Thiers vill veta, hvad man menar med vänner och fiender. i Pinard: Fienderna äro de, hvilka ställa sig på n antidynastisk och antikonstitntionel terräng, hvilken aldrig skall vara vår. Thie förklarar, att han vid sitt inträde i cammaren ställt sig på den konstitutionela terränsen och begärt den nödvändiga friheten, då majorieten gillat Mexico och Sadovwa (afbrott). Han tillÅ