Göteborgsposten – 4 mars 1870, sida 2

. ) AO— —47x4x— — dringsegare; Återvänd till Paris, der ni har två gånger så många hängifna slafvar och beundrare som i detta fördömda land. Jag skall komma öfver så snart jag på ett eller annat sätt fått mina affärer ordnade, och ännu en gang kan ni bli drottningen i en lysande salong, under det jag — — Under det ni kan söka upp nya offer att plundra, inföll Pauline med oblandad afsky. Oh, sir RBeginald Eversleigh, jag tackar försynen för detta samtal. Slulligen — slutligen förstår jag er fullkomligt. Jeg har pröfvat er, sir Reginald — jag har utforskat er karakter. Jag har nedlåtit mig att bedja om hjelp af er för att jag skulle få lära kånna det bräckta rö hvarvid jag stödt mig. Och nu kan jag skratta åt er och förakta er. Gå, sir Reginald Eversleigh; detta hus är mitt — mitt hem — ej längre ett privat spelhus — ej längre en snara att fånga era rika vänner i. Jag är ej längre utan vänner. Mina skulder ha blifvit betalda — betalda af en som, om han egt blott ett sexpencestycke skulle ha gifvit det åt mig, nöjd att sjelf vara utan penningar för min skull. Jag behöfvor ej er hjelp. Jag är ej tvungen att likt en missdådure smyga mig ur det hus som skylt mig. Jag kan nu våga att kalla mig egarinna af detta hus, utan att fjettras af skulder, utan alt vara omsvept af de skamliga hemligheter som gjorde mitt lif förhatligt för mig. Och min första handling som egariuna af detta hus skall vara att visa cr på dörren. (Forta