Göteborgsposten – 3 mars 1870, sida 2

framförallt folkskolan och dermed sammanhängande förhållanden en genomgripande reform. Om en sådan allmännyttig och väl genomtänkt reform synes de verkliga folkvännerna af alla samhällsklasser och meningsskiftningar i öfrigt böra förena sig. Härvid får icke förbises att det hvaråt menniskan helt naturligt närmast vänder sin håg är lifsuppehället för den närmaste framtiden. Ett visst lugn i detta hänseende är nödvändigt, för att de mera andliga intressena skola vakna. Hvarje beviljad frihet, om hvilken det kan förutses, att den skall bidraga i allmänhet till liknöjdhet, lättja, slöseri och dermed ruin, är för sin tid orimlig, äfven om den för en annan tid och en annan utvecklingsgrad samt i och för sig är törnuftig. Om man till att uppfostra menigheten till myndighet och sjelfständig verksamhet i andligt och kroppsligt hänseende använde blott hälften af den tid och de mödor, som nu förslösas i oron och kampen angående törhållanden, som visserligen till namnet, möjligen ätven till ideen äro friheter, skulle mängden helt visst en dag vara derför tacksam lika väl som den otvifvelaktigt en gång skall ur sina vänners lista stryka namnen på dem, som vilseledde dem, under det de törde dess talan. Den i allmänhet ensidigt dogmatiska riktningen synes hafva haft sin tid lika väl som de ensidigt aristokratiska intressena sin. Den egentliga massan har försökt sig vid 1789 års revolution äfvensom åtskilliga gånger sedan. År månne ännu den tid långt aflägsen, då den bildade medelklassen och de som med den i hufvudsak tänka lika skola öfvertaga ledningen af det stora arbetet på frihetens heliga tempelbyggnad? Funnes den enighet, den förmåga att se bort från för det stora målet oväsentliga meningsolikheter samt den känsla af en hög bestämmelse, som härför äro nödvändiga vilkor, så synes det nodiga insiytandet icke vara svärt att med lagliga medel vinna. S.