Göteborgsposten – 3 mars 1870, sida 2

Presentationen egde rum. En mycket kort tid var tillräcklig för att öfvertyga Victor att Douglas Dale var så kär, som en man behöfde vara för att med säkerhet kunna antagas begå en massa därskaper, och att Pauline blifvit alldeles förändrad under inflytandet af denna samma känsla, hvilken, ehuru ännu ej så stark, vann i styrka för hvarje dag som alltmer och mer öfvertygade henne om Douglas Dales moraliska och intellektuela förträfflighet. Douglas Dale fann mycket behag i mr Cartons sällskap, och den sistnämnde gjorde allt som stod i hans makt för att visa sig angenäm. Deruti lyckades han så väl, att innan aftonen var förliden hade han tagit ett stort steg mot grundandet af en förtrolig bekantskap med sir Reginalds kusin. Victor Carrington, alltid aktgifvande, gaf under midlagen denna dag mer än vanligt akt på hvad som tilldrog sig. Han var uppmärksam på hvad Pauline åt och drack, han egnade samma uppmärksamhet åt miss Brewers och Douglas Dales val af rätter och viner. Miss Brewer drack ej vin, Pauline högst obetydligt och Douglas Dale utesludande elaret. Då måltiden var slut framsattes likörer på bordet. Pauline fyllde ett rubinfärgadt glas med curacoa it Douglas Dale och vidrörde med lekfullt koketteri kanen af glaset med sina läpper, innan hon räckte det åt sin trolofvade; men Victor märkte att hon ej smakade likören. — Ni tycker ej om curacoa, madame Durski? frågade han likgiltigt.