Göteborgsposten – 2 mars 1870, sida 3

NS5S5SSSäz:qäQznmnmnmähkBMKMHMwtllllLL:l SÖS llandels-underrättelser Under den sistförflutna veckan har på de Europeiska sondbörserna herskat en stillhet, hvars motstycke man icke på länge upplefvat. Men, såsom en korrespondent från London anmärker, detta är icke underligt, enär postoch telegraf-väsende arbetat med en långsamhet som varit nära att bringa affärsverlden till förtviflan. Under trenne dagar saknade man i London kontinental post, och äfven de telegrasiska meddelandena gingo med snäckgångvem törs väl spekulera i turkiska, amerikanska och italienska papper, när man icke känner samtidiga stämningen för dessa fonder i Frankfurt, Paris och Berlin? IIvem törs inlåta sig i engagementer för längre tid, då man ej vet, om icke möjligen Ledru-Rollin sedan 24 timmar tillbaka är innehafvare af kejsar Napoleons länstol? I brist på några verkliga fakta, som kunde tjena kämparne för de olika börsintressena till utgängspunkt för deras manövrer, hafva dessa antinsen måst söka göra små tilldragelser till stora eller ock rent af uppdikta händelser. Sålunda hafva les haussiers på Pariserbörsen gjort allt möjligt för att med tillhjelp af det förtroendevotum, som nyligen tillfallit ministeren, drifva kursen i höjden, och å sin sida ha les baissiers på ailt sätt sökt tillgodogöra sig ett utspridt rykte om Sultanens död, för att åstadkomma en motsatt effekt. Tvenne omstandigheter ha helt oförmodadt kommit de senare till hjelp: dels ett förslag af den nya prefekten i Seinedepartementet, Chevran, att staden Paris skulle upptaga ett lån på 250 mill. fr., dels en inom franska deputeradekammaren väckt motion att staten i och för jernvägsangelägenheter måtte upplåna icke mindre än 750 mill. Det tros att finansministern skall, ehuru motsträfvigt, nödgas gå in på sistnämnda förslag, sedan han först lyckats nedpruta summan till 300 mill. I Italien har det lyckats den nye energiske finansministern, Stella, att afsluta ett fördrag med italienska nationalbanken, hvilket otvifvelaktigt medför stora förmåner för statskassan, men som helt säkert måste af nationen betraktas med blandade känslor. Öfverenskommelsen vittnar nemligen om en större solidariskhet mellan statens och bankens iftärer, än hvad för den senares fordringsegare — och fordringsegare är ju hvarje innehafvare af en vanksedel! — kan vara angenämt. Redan förut egde taten till banken en skuld af 378 mill. lire, hvilken örräntades med 13 4, och denna skuld skall nu örökas till 500 mill.; hvarvid enligt öfverenskomnelse 72 mill. må inbetalas i banksedlar och endast 0 mill. i guld. Det märkvärdigaste i detta förträckningskontrakt är dock, att ehuru lånesumman ålunda förökas, kommer dock räntekostnaden för ånet att förminskas, enär samtidigt räntefoten blir å nedsatt, att i stället för de 5,100,000 lire, som taten hittills betalde i ränteafgifter, får den hädanfter endast 4 mill. att för sådant ändamål erlägga. åvidt man kan sluta af de telegrafiska meddelanena, hvilka äro de enda som föreligga rörande enna transaktion, äro de enda fördelar, banken till engäld betingat sig, dels att dess sedelemission må öjas från 750 till 800 mill. lire, dels att i stället ör de 50 mill. i guld, hvarmed banken förminskar in reserv, den skall få emottaga statens förskrifingar på kyrkogods till ett liknande belopp. Ett nytt ungerskt lån på 24 mill. fl. har blifvit fslutadt med österrikiska diskontbanken samt ett onsortium af andra banker. Emissionen sker i loteriform, räntan är 51 4 och amorteringstiden 50 år. Nyligen har för nordtyska riksdagen blifvit