Göteborgsposten – 1 mars 1870, sida 2

Den förmenta prinsessan, Helga de la Brache, omtalas af en korrespondent från Stockholm till Öatg. korresp., hvilken bl. a. skrifver: Att en älventyrerska söker att begagna sig at deltagande menniskors lättrogenhet, är visserligen ingenting ovanligt, men att en qvinna under en längre tidrymd år ifran år lyckats att genom ansedda personer i statens tjenst utbekomma ett årligt understöd, är oförklarligt. År 1864 lärde jag känna en quinna af den arbetande medelklassen, hos hvilken förenämnda fröken var inackorderad och hade hon arven för denna omtalat sina höga anor. Hvad som styrkte hennes värdinna, i hänseende till sanningen af hennes uppgifter, var, att dåvarande justitiekansleren var hennes förmyndare, och att hon genom honom utbekom i hvart qvartal ett understöd, som var ganska betydligt, men, enligt hennes eget förmenande, högst otillräckligt. Ehuru förunderligt detta föreföll, ansåg jag straxt uppgiften om hennes börd såsom en dikt. Den tiden var hon, tillika med sin sällskapsdam, bosatt i Sala. Här uppehöll hon sig blott vissa tider, för att, som hon sade, under läkares uppsigt vårda sin svaga helsa. Liggande halfva dagen till sängs, sysselsatte hon sig aldrig med någonting annat, än att låta förfärdiga en mängd dyrbara klädningar, då hon i början af sommaren vanligtvis besökte helsobrunnar och badorter. Full af nycker, var hon en plågoande för sin omgifning. Det första vittnet i denna sak bor i samma förstuga, som jag. Denna person har för tjugofem år sedan varit tillsammans med henne i Finland, då hon sade sig vara dotter af en tysk öfverste. kitt bref från prinsen af Wasa, som för närvarande uppehåller sig i Schweiz, har ankommit till lektor N:s tru, och på hennes förfrågningar svarar han att hans föräldrar ej sett hvarandra sedan 1810 samt blifvit lagligt skilda 1812.