Göteborgsposten – 1 mars 1870, sida 1

tressen att befrämja Eversleighs planer med afscende på lady Verner eller omtala dom för Dale. Miss Brewer betraktade honom med något snarlikt beundran. Hon trodde sig nu förstå honom så fullkomligt att hon ej bohöfdo fråga honom vidare. De skildes åt efter att ha kommit öfverens om att Carrington skulle helsa på Pauline följande dag. Då miss Brewer blef allena erinrade hon sig att Carrington ej förklarat, hvarföre han var så säker på att Dale ej skulle vilja umgås förtroligt med honom såsom Victor Carrington. På hemvägen mumlade Victor för sig sjelf. — Hvilken slug varelse denna qvinna är! Men ännu en gång har jag vunnit spelet genom djerfhet. De känslor hvarmed Douglas Dale gjorde sig i ordning för sitt besök på Hilton House dagen efter den då Carrington aflade sin fullständiga förklaring för miss Brewer, voro sådana som hvilken gvinna som helst — den renaste, den ädlaste, den bästa — skulle ha varit stolt öfver att ingifva. De voro fulla af kärlek, förtroende, doltagando och hopp. Douglas Dale hade ej upphört att sörja öfver förlusten af sin bror. Nej, Lionels död, och ännu mera det rysliga sätt hvarpå han dog stod för honom vakande — förföljde honom under hans drömmar; men sorgen förqväfver ej ömhetens kinslor. Han körde upp till Hilton House med glad förväntan och hans ögon voro fuktiga då han trädde in i mottagningsrummet der Pauline satt.