Göteborgsposten – 28 februari 1870, sida 3

trån Orienten etc., hvilka just icke glänsa genom alltför hög bildning i ordets vesterländska betydelse, men likväl kunna nu genom sitt antal mycket inverka på besluten, skulle sky att åter göra resan, så att återupptagandet af mötets arbeten skulle tillfalla det vesterländska episkopatet. För denna ajournering tala derjemte mäktigt de påfliga finanserna, hvilka illa åtgås genom den öppna taflel, som pårven måste hålla för minst 300 mötesdeltagare, hvilka kosta honom den lilla nätta summan af 25,000 francs om dagen. Flera främmande andliga ha fått betallning att lemna Rom och begitva sig hem, derför att de brustit i vördnad för den hel. stolen; bland dem äro äfven flera amerikanare, Presterskapet och en mängd borgare i Milano ha afgifvit en bisalls-och tacksägelseadress till sin erkebiskop, derför att denne förklarat sig emot det lämpliga i att utfärda dogmer om påtvens oselbarhet Emellertid glädja vi oss åt tanken, att i förhållandet mellan Frankrike och Rom ett visst mouvement inträdt, som måste leda till något afgörande, ty bågen är på alla sidor i denna sak väl hårdt spänd. Och har det åter bekräftat sig, att ÅTimes varit väl underrättadt, då det stora bladet först bragte notisen härom in i nyhetsmarknaden. Enl. Köln. Zeit. har kejsar Napoleon i Tuilerierna täta öfverläggningar med den påflige nuntien. Från Paris skrifves, att ransakningsrätten beslutat prins Pierre Bonapartes åtalande efter art. 304 i strafllagen, så lydande: Dödsslag straffas med död, om ett annat brott förutgätt eller följt detsamma eller samtidigt blifvit begånget. Död-slag straffas äfven med döden, om det afsett törberedandet, underlättandet eller utförandet at ett brott eller gynnandet at rymmning, eller betryggandet af strafflöshet för anstiltarne eller medbrottslingarne till detta brott. I alla andra fall bestraffas den brottslige med tvångsarbete på litstid. Ransakningskammarens session var hemlig. Alla domrarne hade infunnit sig svartklädda. Efter sessionen erhöll prinsens advokat Demauge kunskap om domen. Han skyndade genast till Conciergeriet. Prinsen var just tillsammans med sin hustru och några förtrogna vänner. Fängelsedirektören lät honom derför komma ut. Prinsen emottog med stort lugn underrättelsen. Han menade att det i sanningens intresse var bäst att saken gick för sig på det sättet. Han hade blott en önskan, neml. att saken snart måtte komma inför vederbörlig domstol. Denna kommer att sammanträda i Bourges. Hos den häktade arbetaren Megy, hvilken nedsköt den polisagent, som kom för att arrestera honom, har man funnit ett inbjudningskort för den tillämnade Tuileriebalen. Denna omständighet har med skäl framkallat en viss sensation. Patrie har genom döden förlorat sin grundläggare och mångårige direktör, hr Delamarre, som först för några år sedan drog sig tillbaka ur nämnda blad. Han var 74 år gammal. Tidn. Reforme har upphört att utkomma. Den åtnjöt ej tillräcklig spridning och led af kassabrist, oaktadt all sin ytterliga radikalism. I Rom öppnades d. 17 d:s, under tilllopp at en ofantlig menniskomassa, utställningen af kyrkliga konstsaker. Påfven, som sjelf utropade utställningens öppnande, strålade af helsa och majestät. Han svarade på ett tal af kardinal Berardi: ÅJag har önskat denna utställning, för att visa, att religionen är källan till inspiration för konsten, ty hon är sanningen, icke, såsom man sagt, en ide, utan en princip. Enl. några måste religionen vexla med tiden och älven ha sitt 1789. Jag säger att detta är orätt. Jesu Christi religion består med Jusus Christus, sådan hon från begynnelsen varit-E. Inom Englands parlament synes partierna nu vara temligen eniga om att skola understödja Gladstones förslag om ordnandet af de irländska jordegendomsförhållandena. Äfven irländarne i parlamentet börja nu ansluta sig till det. Deremot är Irlands Ånationala press mycket ogynnsamt stämd emot billen. Ilandelswinistern John Bright befinner eig något bättre, men behölver fortfarande lugn. Imiresset för den förut omnämnda Mordauntska äktenskapsskilnadsprocessen stiger alltjemt, med den stigande skandalen. Käranden, sir Charles Mordaunt har bl. a. anfört, alt hans hustru emottagit täta besök af prinsen af Wales, vid tider då mannen i parlamentet uppfyllde sin medborgarliga pligt. Mannen är i besittning af en mängd bref fran prinsen till ladyn, hvilken beskrifves såsom ett under af sinlig skönhet. Det är lätt at: förstå, hvilken sensation detta mål framkallat. Handelsministern förbereder ett lagför