Göteborgsposten – 26 februari 1870, sida 2

l1 vårt polisreferat för sistl. Lördag omtalades huruledes en ogift qvinna vid namn Petronella Jönsdotter från slagteriidkaren C. J. Friberg härstädes, hos hvilken hon innehaft tjenst sedan d. 4 d:s, ur dennes bostad stulit en otrolig mängd klådespersedlar m. m. Af hustru Friberg hade hon samma dag som stölden upptäcktes fått 5 rdr för att betala en räkning med för makarne Friberg, men då hon icke på flera timmar hördes utaf, gat detta anledning till misstankar, hvarför Friberg begaf sig till sin bostad der han måste låta uppbryta dörren, emedan pigan tagit nyckeln med sig då hon försvunnit. Genom detektiv-konstaplarne Bergströms och lingqvists nitiska bemödanden blef den borttlugna fogeln dagen derpå gripen vid Falköping just då hon skulle stiga ur tåget samt återskickades hit påpöljande dag. Vid förhöret erkände hon att hon stulit från makarne Friberg: en hillerkrage med mu idiser, en ylleklädning, en paletå, en sidensja ett, tre lintyg, en underkjol, manschetter, strumpor, en yllehalsduk, en näsduk, ett par tygkängor samt ett par gummigaloscher; deremot förnekade hon att ha tillgripit en svart sidensjalett af moire. Denna blef dock tunnen af ett par bondgummor som åkt i samma kupå, i hvilken Petronella blef återförd hit till staden. De upplemnade den funna duken i detektiva kontoret och beqvämade sig då Petronella att bekänna det hon stulit äfven denna sjalett Vid förhöret inför rådhusrätten i Thorsdags uppträdde Petronella som en mycket ångerfull Magdalena Troligen hade hon hört någon omtala att herrarne i rådhusrätten voro mycket lättare att beveka än hvad fallet vore med polismästaren och häradshöfdingen, Storgratande under hela förhöret berättade hon den mycket rörande historien: att hon föddes d. 24 Oktober 1851 i ett torp, som innehades af föräldrarne, under egendomen Sötsered i Bredareds socken af Ilallands län, vid 5 års ålder tog en barmhertig enka henne till sig, då föräldrarne voro mycket fattiga samt hade många barn att försörja; vid 8 års ålder kom hon till en sjökaptensfru samt har sedermera dels vistats hemma hos modren och dels hos främmande personer. År 1867 dömdes hon till 3 månaders straffarbete för första resan stöld. Hon hade nemligen då stulit några klädespersedlar från ett ställe i nårhe sen af Ilalimstad. Kort efter det hon undergatt detta straff erhöll hon — utan att vara försedd med några betyg. utan endast med anledning af sitt tördelaktiga yttre — tjenst hos en postiljon i närheten af Halmstad. I denna tjenst hade hon dock icke varit länge, förr än hon från husbondefolket tillgrep åtskilliga kladespersedlar samt dömdes med anledning deraf till 14 månaders straffarbete för andra resan stöld. Friberg inlemnade en förteckning ötver saker, som efter polisförhöret ytterligare blifvit saknade i hans hem, nemligen: en silfverbägare, en silfverfingerborg, en speldosa, en underkjol, 2 7e. ullgarn, ett förkläde och ett par handskar. Petronella erkände att hon hade tillgripit de sistnämnda tre persedlarne och att de befunnos bland hennes öfriga saker förvarade i cellfängelset, deremot förnekade hon på det bestämdaste att ha stulit de öfriga uppgifna sakerna; speldosan hade hon icke ens sett. Denna sista uppgift bestreds dock af Friberg, som upplyste att Petronella flera gånger frågat hvad speldosan vore for en besynnerlig tingest. För infordrande af Petronella Jönsdotters prestbevis upp köts målet till d. 10 nästk. Mars. — Arbetskarlarne Isak Andersson, Johannes Svensson och Jonas Jansson, hvilka fått i uppdrag att ha tillsyn öfver åtskilliga a revieret liggande fartyg skulle d. 16 d:s göra ett besök å ett at dessa, briggen ÅlIilda?. Andersson, som först nerkom i den tillåsta kajutan fann der till sin stora öfverraskning en obekant mansperson helt makligt liggande i en af kojerna. Han ropade derför på sin kamrat Jonas, men innan denne hunnit nerkomma i kajutan hade den obekante -qvick som en mört-kilat ut genom ett af fönstren, hvilket hutvudsakligen bestått af fyra mindre fönsterrutor infattade i blyram, som ynbarligen blifvit bortskurna med knif. De tre karne lyckades dock snart att fasttaga rymmaren å isen. Inställd i poliskammaren uppgaf Ålogeraren sig heta Carl Johan Andersson samt berättade att då han nämnda dag kommit ner på isen hade en mängd pojkar uppehållit sig i närheten al briggen IIilda. hvilket han tyckte vara onödigt hvarför han körde bort dem. Sedan detta var gjort fann han till sin förvåning, att ett fönster var sönderslaget till kajutan, hvarför han kröp in genom detsamma. Ett i kajutan befintligt skåp hade han öppnat medelst en hoftång samt ur detsamma tillgripit en rakborste, en tvälbit samt litet the. Äfven i rädhusrätten berättade han samma historia och uppsaf på tillfrågan att hans föräldrar hetat Österberg samt att han var född här i staden år 1823. Han hade vid 16 års ålder blifvit dömd för första resan stöld samt år 1864 till fyra års straftarbete för tredje resan stöld med inbrott från ett fartyg. Uppmärksamgjord på att han i poliskammamaren uppgifvit sig vara oäkta son till pigan Johanna Andersson samt att det i prestbetyget stod att han var född 1836, förklarade han att det icke var lätt för honom att veta hvem som varit hans föräldrar samt att han icke brydde sig om hvad som stod i prestbetyget, ty -han visste sjelf bäst att han blifvit uppfödd år 18234. Under hela förhöret gjorde sig Andersson, hvilken tyckes vara en ulf i färakläder, mycket menlös samt afgaf de mest barocka svar på till honom framställda frågor. De stulna sakerna värderades till 50 öre och dömdes Andersson att för fjerde resan stöld med inbrott undergå 6 år och 6 månaders straffarbete samt vara medborgerligt förtroende förlustig i 10 år. Från Landsorten. Sot och bot. Tidningarne meddelade för en tid sedan ett dorglustigt rättegångsreferat, i hvilket en vildsint sotare från Örkeneus socken spelade hufvudrollen. Tilltalad för åtskilliga bragder, som det ir öfvertlödigt att här upprakna, dömdes, han, bettar Kristianstads-bI., at Willands häradsrätt till snngelsestrafff; men dermed var sotarn ingalunda beåten, ty han visste af erfarenhet att lifvet i cellen