Göteborgsposten – 24 februari 1870, sida 3

Ilvarjehanda. solen mordbrännare. haolographec News berättar att en Londoner-fotograf nyligen genom egen oförsigtighet höll på att få sitt hus uppbrandt. Då himmelen på förmiddagen var mulen, hade han nemligen lemnat linsen till sin solar-camera obetäckt. Men på middagen bröt solen fram ur molnen och yttrade suart sin verkan på det at trä förfärdigade statifvet, i det solstrålarne föllo snedt på linsen och verkade genom detta som genom ett solglas. Snart stod hela rummet i ljusan låga och hade icke fotografen-husegarens uppmärksamhet blifvit väckt genom sprakandet af lågorna hade han troligen kommit att lida en ännu mera kännbar förlust. En straffad Don Juan. Det är en mycket betänklig sak i England att ega en egenskap som de tlesta karlar önska sig: tur hos fruntimmer. Engelsmännen veta det sjeltva mycket väl, de äro derföre lika rädda för en utmanande blick från ett vackert fruntimmer och slå inför en sådan lika blygsamt ned ögonen som en ung flicka här i landet inför en mönstrande blick at en karl. Icke så med trämlingar. Man kommer till England och besöker för att törlusta sig t. ex. Brighton. Man får syn på ett par strålande ögon, som med ett visst uttryck al drömmande intresse följer ens gestalt, hvilken man i nio fall af tio, i enlighet med karlars vana, anser icke precist ofördelaktig, man gifver igen denna blick, med ränta ifall man kan, om några dagar är man bekant med den unga damen, om ytterligare några dagar har man tryckt henne till sitt bröst och lofvat henne evig trohet, ett heligt löfte som hon naturligtvis återgäldar med ett af samma beskaffenhet. Man har redan några dagar talat om när bröllopet skall stå, då den unge mannen plötsligt upptäcker någon allvarsam brist i den unga damens karakter eller, hvad som är nästan lika illa, i hennes förmögenhet. Man drager sig tillbaka och tycker sig ha godt samvete, ty ingen skandal har skett, ingen vetat om den korta förlofningen och denna kan ju således anses som om den aldrig funnits till. Men om ingen skandal har skett, så är den unga damen, hvilken plötsligen blifvit förvandlad från lam till lejoninna, ingalunda rädd för att ställa till en sådan. Hon stämmer er för brutet aktenskahslöfte och likaså visst som ni i Brighton njutit några dagar af ovansklig sällhet, lika visst får ni inför en engelsk domsto uthärda några timmar under ett högst oangenamt korsförhör, hvarefter lika säkert af jurin afkunnas utlatandet skyldig, hvarpå följer en dom å från 500 till 5,000, kanske 10,000 punds kontant skadestånd för den Åshock som den unga damens känslor lidit genom er otrohet, äreförgätne men olycklige Don Juan! Detta såsom en vänlig erinran åt de unga herrar, hvilka besöka det stolta Albion. Såsom ett bevis, bland de många som skulle kunna framdragas vå att vi här icke lättsinnigt framlagt en ogrundad listoria, vilja vi omtala en tilldragelse som nyligen vände en ung tysk. Den unge mannen befann sig förliden sommar just i badorten Brighton. Begäfvad med vackra )låa, något dumma ögon, stark blond skäggoch hårväxt och en kraftfull gestalt, var han just mannen att göra intryck på de unga damerna bland de badbesökande. Och så mötte han en vacker dag på lafsstranden en charmant ung dam, som var i sällskap med andra unga damer. IIan såg på henne, liksom Werther en gång i verlden såg på Lotta, hon betraktade honom på samma sätt som Titania betraktade Puck. Denna blick gjorde honom totalt förälskad och gaf honom tillika mod att skrifva till den unga förtrollerskan, ehuru han aldrig blifvit presenterad för henne. Hans bref besvarades och en regulier brefvexling uppstod. Att möten beviljades faller af sig sjelf. Den unge gentlemannen taade i stor ton om sina framtida utsigter och om sina förbindelser och slägtingar. Han hade kännt erkehertigar i sitt eget land och hade till och med haft äran att tillbringa en afton tillsammans med salig kejsar Maximilian af Mexico på ett Casino. Emellertid skildes de båda älskande åt efter badsejourens slut, och den unge tysken, som sedermera fått mindre tillfredsställande underrättelser om den älskades förmögenhetsvilkor, afbröt förbindelsen. Den unga damen, som icke synes tagit sig saken mycket nära, fick en ny fästman — resultatet af en ny badsejour i Brighton — men icke heller af denna förbindelse blef något resultat, enär fåstmannen befanns vara en mindre välkänd person. De qval den öfvergifna skulle få erfara öfver tyskens otrohet infunno sig nu, något sent, det medgifves, och yttrade sig på det sätt att hon stämde honom för brytande af äktenskapslöfte inför domstolen. Förgäfves anförde