Göteborgsposten – 21 februari 1870, sida 1

tes i opinionsnämnden: Ingen af dessa har ännu, om ej negativt, ådragit sig någon uppmärksamhet inom kammaren; ingen af dem har ådagalagt sig ega det mått af upplysning och sjelfständighet, som berättigar dem till erhållande af ett så vigtigt och ömtåligt förtroendeuppdrag; de kunna karakteriseras med två ord: obetydliga och obskura, och det mest öfvertygande beviset derpå är, att dessa 14 hvarken vid förut eller efteråt skedda val at sitt eget parti hedrats med något förtroendeuppdrag. Äfsigten med deras insättande i opinionsnämnden har således icke kunnat vara något annat än att soulagera dem, emedan de ej annorlunda kunnat emplojeras. Följden af detta, om fullkomlig taktlöshet vittnande val, blef emellertid hvad jag måste rubricera såsom en skandal. När nämnden skulle rösta ötver den i 69 S R. O. föreskrifna första frågan, så lydande: eskall omröstning anställas till uteslutande af någon bland högsta domstolens ledamöter? så afgåfvos fem ja! Att hvarken någon af Första kammarens eller någon af de här ofvan namngifna Andra kammarens ledamöter medverkat till de fem svarta kulorna, kan med nästan absolut visshet antagas, ty samtlige dessa jurymän ega tvifvelsutan fullkomlig kännedom derom att högsta domstolens alla ledamöter både förtjena och åtnjuta ett högt anseende. Det är visserligen svårt att afgöra, huruvida dessa fem fällande röster tillkommit antingen genom oförmåga att uppfatta den enkla propositionen -— i så fall skulle ett misstag hafva förefallit — eller om dermed verkligen afsågs att sätta en fläck eller kasta en skugga på landets högsta domstol; men i na fallet var det ju ett oursäktligt missgrepp, i andra fallet en ovärdig handling, och hwilketdera alternativet än antages såsom sannolikast, så synes att genom den af landtmannapartiet uppgjorda, till 142. delar underhaluga listan, har kammarens egen värdighet på ett betänkligt sätt blifvit komprometterad. Man må icke såsom en ursäkt anföra, att opinionsnämnden är en föråldrad institution och att dess kategoriska domslut är af ingen betydelse, ty så är icke förhållandet, om i betraktande tages att nämnden är en samvetsdomstol, tillagd större makt än någon annan domstol i vårt land. Men en sanning är, att den blir betydelselös, om i densamma insättas ledamöter så qvalificerade, att man bibringas en föreställning derom att de ej förmå klart fatta hvarom de skola döma.