Göteborgsposten – 19 februari 1870, sida 1

60TE. D. F. BONNIERS BOKTRITCKERKl, 1? genom rutorna. Onödig ängslan! Der stodo i den tysta höstqvällen de båda välkända Alingsås-alguazilerna och från den enes läppar utgingo följande tänkvärda ord: För Guds skull, skynda er och kom nt, de ä tjufvar i trägåln, pass nu mans på och knip dem! Olyckligtvis kunde de sålunda uppmanade svårligen följa den vänliga uppmaningen, ty i brådskan hade ordningens väktare rusat åstad och knackat på — pigkammarfönstret. Hr Strakosch har tur med sina maskerader. Det berättas att redan alla biljetter till raderna äro antecknade för maskeradbalen nästa Lördag, Stora, nya arrangementer äro vidtagna för publikens trefnad, säger hr Strakosch. Så mycket bättre! Men i främsta rummet bättre utrymme och mera tillfredsställande servering än sist, se der det förnämsta! Middagskonserten. eller kanhända rättare uttryckt konsertmiddagen, å Lorensberg sistl. Söndag var rätt talrikt besökt och mycket lifvad. Härtill bidrog i främsta rummet naturligtvis det förträffliga Beyerböckska kapellet, men det torde icke böra lemnas oanmärkt att äfven serveringen lemnade ingenting: ofrigt att önska. Då middag-glädjen stod på sin höjd skulle vi gerna velat i salen införa någon af dessa välvilliga själar, som ständigt föra uttrycket det stela, tråkiga Göteborg på tungan. Vi äro ölvertygade om att hr Graf ännu flera Söndagar i vinter skall kunna göra goda affärer genom anordnande af liknande tillställningar. Sheridans Rivalerna har i veckan för första gången visat sig på vår scen och haft afgjord framgång. Hr Jolins Acres kan omöjligt beskrifvas, den måste ses och höras, försummar man detta går man miste om något på samma gång kolossalt nöjsamt och i arti stiskt hänseende fulländadt. Sir Anthony är absolut den bästa karakter hr Åhman under denna sejour skapat, hr Wagner är en ståtlig Jack, mill IIammarstrand en förträfflig m:rs Malaprop i alla afseenden, och de båda unga damerna hade förtjusande representanter i mill Åberg och fru Boström. Äfven de öfriga bidrogo till ett angenämt totalintryck, hvadan vi anse upptagandet af det gamla mästerverket som en högst förträfflig id. Nästa nya stycke, i hvilket hr Jolin uppträder, lärer bli Mäster Smith, hvari han utför den triflige Kolmodins roll. Sedermera följer i ordningen Förtalet och till sist möjligen Smädeskritvaren. Postoch Inrikes-Tidningar innehöll för någon tid sedan följande mystiska tillkän nagisvande: Af förekomna anledningar får jag härmedelst uppmana den eller dem, som under loppet af de sistförflutna åren af mig eller genom mitt biträde erhällit penningelån mot ränta, vare sig 6 procent eller högre, att i sådant afseende inom Februari månads utgång, anmäla sig hos Stadsfiskalen Herr f. d. Borgmästaren G. A. Nellbin, då de utan lösen Sa återfå sina förbindelser. Stockholm i Januari 10. Gustaf Mattsson. Adress: N:ris 42 och 44 Nybrogatan. Hvem är han, skulle man med skäl kunna utropa, som i dessa bistra tider Åutan lösen återställer åt folk deras förbindelser? Är det en man som tcke vill lefva på sina räntor, är det en nyligen väckt eller är det hela bara drift? Tyvärr lära vi aldrig kunna upplysa våra läsare derom — ty vi ega inga förbindelser liggande hos Tit. Mattsson. På härvarande postkontor inlemnades i Thorsdags afton ett bref, försedt med följande utanskritt: Wallbärs slått ttil hög ädlle Direktör Dän eller dän Warberg. Adressen synes oss något understucken, men vi meddela den ändå för fullständighe tens skull Tystnad är, som man vet, första regeln på ett kontor, som vill anses vara af rang. På ett dylikt hade nyligen blifvit antagen en ny bokhållare, som, ännu ung och oerfaren, något bullersamt handterade de tunga solianerna som blifvit anlörtrodda i hans vård, hvartill kom att han i sin egenskap af stark snusare då och då nös, harklade och spottade å ett visserligen högst rensande, men också fasligt störande sätt. Men den unge fålen skulle snart få känna första ryckningen i i den merkantila ordningens tygel. En vacker dag, just då han slagit igen journalen med en skräll, som kom hans äldre kolleger att göra ett skutt från Merkurii heliga tretot, och då an stod i begrepp att transportera en dugtig portion Söderbjelms blandning-, in i sin högetegna näsa, stannade han orör lig med prisen hallvägs mellan dosan och luktorganet vid följande ord från hr principalen, som i detsamma från det allraheligaste trädde ut i sörgården: Jag får be herrn föra böckerna lite tystare! Från den stunden kan man höra en mygga surra på kontoret och vår uuge bokförare anser sig ha fått tillräckligt snus — utan att vidare anlita dosan. ll —— —ö— k Från Riksdagen. — — —